Goderafton!

Lördagen den femte september. Philippe och jag var uppe tidigt och sprang i härlig morgonsol. Långt och länge. Då jag låg på gräsmattan utanför huset och stretchade efteråt, promenerade en dam förbi, stannade vid grinden och utbrast: ”Men oj! Jag trodde du var död. Jaså, du har bara tränat.” Efter lunch (ja, vi åt ostar till efterrätt) åkte vi till en mysig liten marknad och inhandlade färska frukter och grönsaker för den kommande veckan. Underbart! Den trevliga portugisen bakom disken lät mej smaka på mirabelles, ett väldans fint ord tycker jag, som jag tror är synonymt med prunes, plommon. Goda var dom.

Nu här ikväll har ostar och baguetter ätits. Och vi har tittat på fotboll, Frankrike-Portugal. Döviktig match. Franska fotbollströjor har burits, nationalsången har sjungits. Men mest har jag läst min nya ELLE.

Jag sitter och tittar på Facebook. Hela newsfeeden är full av folk som kommenterat "Zlatans mål". "Snyggt Zlatan!" "ZLAAAATAAAN" och jag undrar vad den där Zlatan har gjort. Jag blir allt lite galen. Varför skriver alla om Zlatan? Vad händer? Vad har jag missat? Ahh. Rackarns irriterande att inte längre hänger med på vad som händer hemma.

Philippe var bundis med snubben bakom disken, och propsade på att jag skulle gå dit bakom. Varför, undrade jag? Tja. Jag vet inte. Men varför inte liksom? Underbart goda meloner.