torsdag 17 september 2009

En händelserik onsdag i -förlåt pappa- många bilder och lite text.

Igår tog jag och Philippe tåget in till stan. Innan Philippe fortsatte till jobbet följde han mej till språkinstitutet där jag om ett par veckor ska börja plugga. Jag fick göra ett litet prov för att se på vilken nivå jag ligger. Man kan väl säga att det ganska snabbt visade sej att jag befinner mej på nivå ett. Jag kände mej rätt så liten och dålig.

Väl färdig och utanför dörren till språkskolan blev jag dock på lite bättre humör. Jag blir så lycklig varje gång jag kommer ut därifrån och befinner mej mitt på Champs-Elyssées.

Jag traskade runt omkring där ett tag. Så småningom blev jag dock trött i fötterna och kissnödig och lite less på att inte hitta någonstans. (Karta missade jag att ta med.) Jag blev väldigt tacksam då jag hittade ett Starbuck's Coffee. Så långt i från det franska idylliska man kan komma, men äntligen något jag kände igen. Jag beställde mitt livs första kaffe på franska. Och jag frågade till och med om toaletten. Och jag klantade inte till det alls. Stolt. En pytteliten rolig detalj var dock att jag tio minuter in på min kaffelatte upptäckte att jag fått en kopp varm mjölk istället för kaffe. Jag kom inte på hur man på franska förklarar att man fått fel, så jag fortsatte njuta av mitt livs första på franska beställda kaffe.
Efter en del strosande åt inget speciellt håll alls, hittade jag l'église Saint Augustin.
Och sedan släppte det liksom loss. Plötsligt befann jag mej i en inte så pjåkig del av stan med fina butiker, stiligt klädda människor var man än tittade, inga trafikljus utan tjusigt klädda poliser som dirigerade trafiken, och något palats som jag senare fick förklarat för mej var Nicolas Sarkozy's bostad. Och så hittade Philippe mej. Pierre Cardin hade många tjusiga hattar, men jag vågade inte gå in för alla tjusigheter.
Jag köpte franska Vogue.
Oooh-Champs-Elyssées.
Vi tog Metron till Chatelet.
Gräsligt fult men ganska så intressant ändå.
Och så kom vi till mitt älskade Marais. Och jag påmindes om varför jag älskar Paris så mycket. Här passerade vi en square, en lugn och trevlig plats där barn lekte och jagade duvor, och föräldrar satt på bänkar i skuggan och pratade.
Vi slog oss ner på ett café vid la Place des Vosges. Philippe beställde en riktig kaffe åt mej.
Och jag läste lite.
En alldeles alldeles underbar dag hade jag. Trots en lite tveksam början. Det tar sej.

5 kommentarer:

Elin sa...

Åh, Paris. Och jag som tycker att jag har det fint här i Göteborg. Ujujuj.

Miriam Parkman sa...

Åhh vad jag längtar efter att få hälsa på dig!!

Och, supertjusig ny header! Mycket fint:)

Ulrika sa...

Jag älskar att se dina bilder med lite text!

Mirjam Hemström sa...

Elin: Jag är säker på att Göteborg också är fint! Det är en väldigt vacker stad. Kanske en av dom vackraste i Sverige :)

Tack mamma! För pappas enda kommentar än så länge har varit: "Du bör ha en längre text ch en till två bilder." Haha.

Pappsen sa...

Mirjam! Som alltid är du förlåten. Bästa bilden är "höstgatan" Champs-Elyssées, tror jag iaf. Det var så många att välja från ;-)