Sophisticated Sunday.

Fina, något besvärade över känslan av att vara överklädda, gick vi på morgonens gudstjänst. Saara-Leena flyttar härifrån på torsdag. Därav högtidliga kläder, för ett tjusigt restaurangbesök på en omtalad asiatisk restaurang vid Champs-Elyssées.

Golvet var ett akvarium. Ett akvarium. Med stora fiskar. Och en och annan sköldpadda. Med skräckblandad förtjusning knallade jag högklackat över glasgolvet. För varje steg jag tog slogs jag av impulsen att "Akta! Du kommer att trilla ner i vattnet!". Knepig känsla. Man kunde inte titta nog mycket på alla saker som simmade under fötterna på en.

Sådär fruktansvärt smaklöst, motsatsen till stilrent, som ett ställe bara kan bli. Regnbågsfärger, neonrosa, vinrött, glitter och blinkande stjärnor i taket, drakmålningar på väggarna. Allt i en salig blanding. Men det var det som gjorde stilen.

Mums!

Efterrätt på Häagen Dazs. Aldrig har jag väl betalat så mycket för en glass. Men. Bara menyn var ju så stilig i sej; som en sådan där vacker receptbok med inspirerande bilder och ordentligt, tjockt och matt papper, ni vet. Och när man väl bestämt sej och pekat på favoritbilden, "Den här vill jag ha", så var det ju bara så gott.

Vi satt just och pratade om att Champs-Elyssées är lite överskattat, då julbelysningen plötsligt tändes utanför. Hela långa gatan blev upplyst. Och plötsligt var den inte så underskattad längre. Helt magiskt. Och att se människokryllet nere på gatan, alla förundrade, leende ansikten, vända uppåt. Då infann sej något av en julkänsla.

Mysbelysning hela vägen upp till Triumfbågen.

Och fransmännen sitter såklart fortfarande utomhus på stadens caféer. Det finns inga dåliga, råa, kalla, blåsiga, regniga, vintriga väder, bara dåliga kläder.

Dagen avslutades på våning 56 i Tour Montparnasse, landets högsta skyskrapa. Oerhört charmerande kypare och en bra toalett. (Toaletterna måste provas var vi än går.) Den slog nog faktiskt Triumfbågens. Och inte enbart för att den var belägen högre upp.

Bisous,

Mirjam

Vi gillar tårtor och vi gillar med mycket godis på.

I helgen var det barnkalasdags igen. Sévèrine bakade den klassiska franska chokladtårtan, och jag och Paul dekorerade/tryckte-dit-så-många-godisar-

-som-det-bara-gick. Den blev både god och fin!

Det var ett helt galet barnkalas. Aldrig förr har jag väl varit med om att så få, små människor skapat så mycket liv. Fascinerande. Och helt totalt crazy. Men pojkarna verkade ha the time of their life. Så jag kunde inte annat än bara le då de slängde sej och klängde på både varandra och på soffan. Inget gick sönder.

Bisous,

Mirjam

Första veckan i november.

Det kan vara farligt att åka métro. Man vet aldrig nuförtiden.

Ta ett stadigt grepp om handväskan, tant Miriam.

I Châtelet les Halles var hösten gul.

Och hon var vacker.

Hyrcyklar.

En parfymbutik i Marais.

På lite drygt en timme hann Miriam inhandla samt önska sej både det ena och det andra. Och jag hann springa ut och in för att vädra näsan både två och tre gånger, samt komma fram till att hit ska jag gå tillbaka då jag har mer ro i kroppen och en ordentlig sjal att stoppa näsan i.

Oliviers & Co. Här fanns världens mest underbara olivoljor och vinägrar.

Kaffe och vykortsskrivning.

Bisous, Mirjam

Jag saknar dej skitunge

Hejdå på flygplatsen.

Kram från

systeryster

Pain aux betteraves et carottes

Rosa bröd, med andra ord.

Matbröd, grundrecept

Det här receptet kan i princip inte gå fel. Jag må vara trist, men jag använder nästan alltid det här receptet då jag bakar bröd. Mjölerna varierar dock, beroende på vad som finns hemma. Så jag vet aldrig riktigt hur det kommer att bli från gång till gång, förutom att det blir gott såklart.

Det här är mitt bästa bröd.

5 dl degspad Som jag har lärt mej så ger vatten en knaprigare skorpa, medan mjölk ger en mjukare yta. Jag använder alltid vatten.

50 g jäst

2 tsk salt

3 msk socker/sirap/honung Honung är min favorit!

50 g smält margarin/olja

13-15 dl mjöl Jag har oftast ungefär hälften vetemjöl och hälften havregryn/rågflingor/kruskakli/rågmjöl/you name it.

Utöver detta brukar jag ha: 2-3 morötter

Och för den rosa färgen: 1 - 1 ½ rödbeta

Havregryn/Solrosfrön är gott att ha på toppen.

Smula ner jästen i det fingervarma degspadet. Rör i salt, socker och margarin. Skala, råriv och tillsätt de eventuella morötterna och rödbetan. Blanda i mjölerna. Degen ska vara ganska lös, så hellre för lite än för mycket mjöl! Låt jäsa under bakduk 30-40 min.

Arbeta degen i bunken. Häll upp på mjölat bakbord och forma till små bullar. Tillsätt lite mer mjöl om degen är så lös att bullarna sjunker ihop på plåten. Pensla med vatten och strö eventuellt över lite havregryn eller solroskärnor.

Sätt ugnen på 225 grader. Låt bullarna jäsa under bakduk i ytterligare 30 min. Grädda i mitten av ugnen i ca 10-15 min, eller tills bullarna fått fin färg.

Underbart goda med ost och en skiva äpple på.

Mums!

Bisous, Mirjam

Veckan med Miriam

Det regnade och blåste

Jardin des Tuileries

Sparka löv

Bilderna är tagna av antingen Mirjam eller Miriam.

Bisous,

Mirjam

Busy week.

Livet rusar på. Jag har inte så mycket tid till att stanna upp och reflektera, men, jag njuteroch ibland stannar jag som hastigast till och tänker att "Livet är underbart just nu". Jag har haft en superbe vecka hittills. Fullt sysselsatt med både det ena och det andra. Skola, jobb, fransk grammatik-plugg (som håller på att ta knäcken på mej, men jag ger mej inte!), träning.

Och igårkväll var jag för första gången på connect groups-träff hemma hos Lydia, en svensk tjej i kyrkan. Jag hade haft en flängig dag. Sovit för lite under natten, väckarklockan ringde 06:00. Språkskola obegriplig grammatik fyra timmar i rad, Starbuck's och en bok, H&M-shopping. (Jag skäms så över att jag fortfarande blir lyrisk över H&M och inte över spännande små butiker i Marais-kvarteren. Men när det kommer till basic-kläder-shopping, då är H&M the place.) 12 timmar i Paris och jag var död och ville bara hem. Men, så fort jag kom innanför dörren till Lydia så kändes allt så bra. Jag kände mej hemma. Och jag fick en lugn och mysig kväll i trevligt sällskap. Och mycket franskaträning också. Det tog mej en och en halv timme att ta mej hem. Jag stupade innan jag stupade i säng. Jag somnade innan jag hunnit lägga huvudet på kudden.

Idag är första lugna hemmadagen på en vecka. Jag bara njuter. Den rofyllda tystnaden i huset. Tvättar, bakar, skriver brev, pluggar. Reflekterar. Slutsats: Gud är god och jag är glad.

Bisous,

Mirjam

Lycka.

You have made known to me the paths of life;

you will fill me with joy in your presence.

Acts 2:28

A Sunday well-spent brings a week of content

Jag bloggar inte så mycket och ofta numera. Vilket jag är alldeles förträffligt nöjd över. Eftersom jag har så fullt upp med annat. Som typ känns lite bättre att göra än att sitta för många timmar framför datorn menar jag.

My weekend was absolutely fantastic. Merveilleux. Formidable. Superbe. (Och där tar mitt franska förråd av synonymer till fantastiskt slut.) Morgonkaffe och bok på Starbuck's, gudstjänst, promenerande och pratande, bio New Moon.

Innan filmen började strosade vi runt i butiker på en gågata i Bercy. Gatan var julpyntad med allehanda prylar. Gamla cykelhjul, färgglada plastvajrar, belysning, ståltrådsstjärnor. Ja jag vet inte allt. Men artistiskt och liksom finurligt så man blev alldeles glad.

En nyfunnen favorit-godisaffär var vi tvungna att besöka. Egentligen vill jag inte kalla den för godisaffär, den förtjänar något finare namn som inte för tankarna till Karamellkungen eller Coop Forums chokladkakehyllor. Förträffligt mysig och liksom varm butik, med allt från småkakor till fransk nougat till olivpraliner till tryfflar till söta plåtburkar.

Lite väl dyrt för att agera biosnacks, men vi var ypperligt nöjda med att bara provsmaka allt som bjöds på, ta några diskreta fotografier och bara peka och kommentera.

Jag vet inte vad som var bäst den här söndagen. Jesus, fina vänner, Edward Cullen. Kombinationen gjorde liksom helgen topnotch. Jag har gått omkring och känt med så lycklig och nöjd med livet idag. Och till och med den fasade franskalektionen oförskämt tidigt på morgonen gick bra. Jag kände mej duktig, började för första gången känna att jag var en i gruppen. (Vilket jag inte gjort tidigare i och med alla byten, schemaändringar och tre olika lärare som varje lektion fällt kommentaren: "Du finns inte på min lista. Vad heter du?" Främling. Ej igenkänd.) Jag tror till och med att min tidigare skräckinjagande professour började gilla mej, då jag svarade rätt på vad som var subjonctif och indicatif.

Idag har varit en bra dag. Jag hoppas veckan fortsätter med samma förnöjsamhet.

Bisous,

Mirjam

Lördagsbestyr.

Jag sov över hos Linnea som inte bor i utkanten av staden utan i centrumcentrum. Efter en stadig, svensk "havregrynsgröt-och-hårdbrödmacka-med-stekt-ägg-på"-frukost tog vi métron till St Germain de près. Mysigt är det där!

Shakespeare and company.

Hög mysfaktor. Man kunde spela piano och klättra på stegar efter böcker högst upp vid taket.

En mysig skrivhörna.

På anslagstavlan satt en liten lapp med ett citat från Teddy Edward's "Little Man". Lite fint tyckte jag.

Little man,

Love is always in the air,

it is there for those who care

Little man.

Never hurry, take it slow.

Things worth while need time to grow.

Little man...

På en restaurang vågade vi oss på att äta sniglar! För första gången. Hela tre stycken klämde jag i mej. Jag kan väl inte påstå att det var en höjdare precis. I alla fall inte dessa. Men nu har jag gjort det. Smakat sniglar. En sak att bocka av på Att-göra-i-Paris-listan.

Bisous,

Mirjam