tisdag 1 september 2009

Om lite allt och ingenting lite hipp som happ.

Jag hade glömt hur det var att bo i en småbarnsfamilj. Men jag trivs så bra, så bra. Jag tycker om när köksbordet är helt nerkletat med vattenfärg och annan färg och färgglada papper och glitter och playdoo-lera. Kreativt kaos. Då känner jag mej hemma. Att äta middag klockan åtta är lite ovant. Alla baguetter och ostar går lite emot mina principer vad gäller goda matvanor. Men det är ju så gott. Alla hus är av sten, de flesta vita. Ungefär precis raka motsatsen till falu rödfärg-målade trähus med vita knutar. I källaren finns ett fett chokladförråd. Och på TV visas Lost, fast dubbat till franska förstås. Häromdagen visades Pretty Woman. Det är allt bra konstigt att fransmännen knappt vet hur Julia Roberts eller Richard Gere låter. Jag tycker om alla kindpussar. Det är trevligt att pussas då man vaknar och då man träffar bekanta och då man går och lägger sej. Mycket är på något vis som hemma, fast ändå inte mycket alls. Jag har fortfarande inte vant mej vid lukten. En annorlunda lukt, lukten av utomlands. Ungefär som då man semestrar i Thailand. Jag reagerar fortfarande varje gång jag går utanför dörren. Allt känns så exotiskt. Som en dröm, som något overkligt som kommer att ta slut om en dag eller två. Fast det är ju bara min vanliga vardag.

Inga kommentarer: