torsdag 5 november 2009

En fin komplimang.

Idag sa treårige Paul till mej att han tyckte jag var vackrare än en ängel. Det är en rätt fin, glädjande komplimang en dag då man funderar över om chokladen och ostarna börjat sätta sina spår, grubblar över att håret trillar av i mängder eftersom det inte är klippt på ett år, och man känner sej allmänt pluffsig och bara inte rätt. Man typ brister ut i ett solskensleende och tänker att ordet tack känns aningen ynkligt och alldeles för litet för att beskriva glädjen och uppskattningen.

2 kommentarer:

Unknown sa...

Åh låter som en riktig fin liten pojk;)hihi
Alltid trevligt med komplimanger, man kan aldrig få för många:)kram

Jacqueline sa...

Man blir bara så glad när folk, och speciellt små barn, säger snälla saker till en.