Det är härligt att leva

när motionärer, hundägare och övriga parkpromenerande möts och brister ut i varma, lyckliga leenden och man känner något slags tyst samförstånd.

när allt är stilla

när vattnet speglar himmelsblå himmel och halmgul vass

då det blåser varmt

när färgerna är klara

(Ena riktiga fighters! Envisa som få. Än är det inte vinter minsann.)

då man får sparka löv

då det sämsta som händer är att man blir barnsligt förtjust över ett träd med bautastora kottar, får någon knäpp samla-på-saker-impuls; vill plocka med sej en hem, och smetar ner både sej själv och kameran med kladdig koda

då löv är eldigt röda

och man vet varför man finns till och var man är påväg.

Bisous,

Mirjam