Livet rusar på. Jag har inte så mycket tid till att stanna upp och reflektera, men, jag njuteroch ibland stannar jag som hastigast till och tänker att "Livet är underbart just nu". Jag har haft en superbe vecka hittills. Fullt sysselsatt med både det ena och det andra. Skola, jobb, fransk grammatik-plugg (som håller på att ta knäcken på mej, men jag ger mej inte!), träning.
Och igårkväll var jag för första gången på connect groups-träff hemma hos Lydia, en svensk tjej i kyrkan. Jag hade haft en flängig dag. Sovit för lite under natten, väckarklockan ringde 06:00. Språkskola obegriplig grammatik fyra timmar i rad, Starbuck's och en bok, H&M-shopping. (Jag skäms så över att jag fortfarande blir lyrisk över H&M och inte över spännande små butiker i Marais-kvarteren. Men när det kommer till basic-kläder-shopping, då är H&M the place.) 12 timmar i Paris och jag var död och ville bara hem. Men, så fort jag kom innanför dörren till Lydia så kändes allt så bra. Jag kände mej hemma. Och jag fick en lugn och mysig kväll i trevligt sällskap. Och mycket franskaträning också. Det tog mej en och en halv timme att ta mej hem. Jag stupade innan jag stupade i säng. Jag somnade innan jag hunnit lägga huvudet på kudden.
Idag är första lugna hemmadagen på en vecka. Jag bara njuter. Den rofyllda tystnaden i huset. Tvättar, bakar, skriver brev, pluggar. Reflekterar. Slutsats: Gud är god och jag är glad.
Bisous,
Mirjam
1 kommentar:
Haha;
"Gud är god och jag är glad".
Fin slutsats!
Har mitt brev kommit fram än?
Kraam
Skicka en kommentar