Jag saknar kaffekopparna. Dom små stunderna på dagen då vi sätter oss vid köksbordet eller går på något café och bara pratar. Kaffekulturen finns inte riktigt här. Åtminstone inte morgonkaffet-förmiddagskaffet-kaffepålunchen-eftermiddagskaffet-kaffepåmiddagen. Det är bra synd, för jag tycker så mycket om dom stunderna. En bra grej är ju dock att jag inte längre är kaffeberoende. Men en annan bra grej är ju att mysa över en kopp kaffe. Och det är värt beroendet.
Rutiga Duken saknar jag.
2 kommentarer:
Vad fin du var!!
Och första bilden ser ut att vara i ett dockskåp. hihi
Tack! Det första jag ser i den här bilden är dock ringarna under ögonen. Trött på fysik..
Ja, visst får man dockskåpskänsla? Och jag gillar ljuset. Och grönnyansen.
Skicka en kommentar