En smula franskt

ett litet tecken på att jag faktiskt lever

2010-01-13T20:51:00.005+01:00

Vad hände med bloggen? Ja, vad hände med bloggen? Tja. Det hände att jag skaffade ett nyårslöfte enligt följande: "Pull yourself together, woman!" Jag försöker strukterera upp mej lite. Göra bra saker av min tid. Jag menar inte att bloggande är enbart dåligt, bara att det tog så mycket av min tid. Och jag har för tillfället en liten liten pluggkämpe inom mej, och jag försöker göra den glad och ta till vara på studera-mera-suget så mycket som möjligt. Så. Jag har köpt en superbra grammatikbok som jag nördar rätt mycket för tillfället. Jag ska bli skitbra på franska har jag bestämt mej för. Taggad.

Jag ligger lite lågt med bloggen ett tag. Tills jag känner mej sugen på att ta fina bilder och skriva dagsrapporter igen. Konstigt nog så inspirerar pluggandet mej. Så kanske snart. Eller kanske inte alls. Vi får se.

A bientôt.

Bisou,

Mirjam

Hejhallå

2009-12-20T23:32:00.007+01:00

Jag har tagit jullov om ni inte redan har märkt det. Jag orkar inte ens ladda upp en bild eller tänka ut en något sånär snitsig rubrik. För jag är bara så lycklig över att det äntligen är jul! Och jag har inte tid till dator. Så. Joyeux Noël, bonnes fêtes, ha en underbar jul! Vi ses nästa år.

Här är julens finaste sång. Tack till Soila som sjöng den för mej igår på pastarestaurangen. Jag blev helt kär.

♪ ♫ ♪ Relient K - I Celebrate The Day ♪ ♫ ♪

And the first time that you opened your eyes

Did you realize that you would be my Savior

And the first breath that left your lips

Did you know that it would change this world for ever

Bisou,

Mirjam

Tänk att man kan få träningsvärk av snöbollskrig

2009-12-18T14:27:00.009+01:00

var den bästa rubriken jag kunde komma på. För det har jag idag. Det blev en hård match igår. Och barnens "sista-dagen-innan-jullovet"-önskan är att köra en repris i eftermiddag. Hujedamej. Det är bara att bita ihop.

Låt mig berätta om Gudrun. Gudrun var mitt livs första franskalärare. Jag hade henne i sexan. Hon hade vitt långt hår, runda glasögon och på vintern bar hon en mossgrön kappa som hon fortfarande bär emellanåt. Hon var fröet till min Pariskärlek. Då jag fick Gudrun i franska hände någonting. Hon peppade mej, inspirerade, pratade varmt om Frankrike som ingen franskalärare har gjort sedan dess.

Hon hade bott och varit aupair i södra Frankrike, på kusten i Saint Raphaël, för en hel massa år sedan. Och det var väl ungefär i och med att jag träffade Gudrun, så glad och så färgstark, som jag började drömma om aupair-grejen, på riktigt. Gudrun gick i pension redan samma år som jag fick henne, så jag hade henne inte så värst länge. Men på skolavslutningen gav hon mej en reseguide till Paris.

I våras träffade jag henne igen. Sex år senare. Jag berättade att jag skulle åka till Paris. Och vi pratade lite om konst, och vi upptäckte att vi båda tyckte om att måla och sy. Det var fint. Nu har vi börjat brevväxla. Jag fick ett brev av henne idag. Hon skrev att hon kom ihåg hur det var i början; man kände inte en kotte utan var rätt ensam. Att man var tvungen att ta mod till sej och göra lite knäppa saker emellanåt, för att liksom komma någonstans. Att hon till och med brukade gå ut och dansa ibland, på egen hand. Jag minns min Frankrike-tid som mycket utvecklande, rolig och romantisk.

Tänk att jag lever samma slags liv nu. Femtio år senare. Det är häftigt. Och fint och uppmuntrande.

Bisou,

Mirjam

Kramsnö.

2009-12-17T20:45:00.002+01:00

Bisou,

Mirjam

Snöyra julyra glädjeyra

2009-12-17T15:14:00.007+01:00

Idag snöar det! I Paris. Det är minusgrader. I Paris. Tydligen hör det inte till vanligheterna. På väderleksrapporten i går kväll sa dom att det skulle bli très très froid. Då kunde jag ju inte låta bli att skratta. För SÅ kallt är det ju inte. Bara sådär lagom så att snön inte smälter så fort den fallit till marken.

Barnens ögon bara lyste på vägen hem från skolan. Vi gjorde en snögubbe och hade snöbollskrig tills petit-Paul blev kall om händerna och skrek så högt att folk kom fram och undrade hur det var fatt. Snö är fint. Jul är fint. Idag har jag fått någon slags superenergi, varit bara jätteglad, och julstädat inne hos mej. Om fem dagar ska min biblioteksbok lämnas tillbaka. Jag har 250 sidor att plöja tills dess. Dags att gå till verket.

♪ ♫ ♪ Frank Sinatra - Let it snow! Let it snow! Let it snow! ♪ ♫ ♪

Bisou,

Mirjam

Fem anledningar att fira.

2009-12-15T13:55:00.012+01:00

Jag har haft lock för öronen och sett ut som ett levande frågetecken så fort folk pratat med mej, i fem hela dagar nu.

Jag åker hem om precis en vecka.

Det är nästan en minusgrad ute. Och det snöar inte, men himlen är vit så man kan låtsas att det är sådär snövitt och vintrigt.

Jag har snart läst ut mitt livs första engelskspråkiga roman.

Det är snart jul.

Så. Idag firas det generöst med en kopp kamomillte med färsk ingefära och citron i, smörstekta kaneläpplen, och plugg inför terminsslutprovet imorgon. Och den här småtrevliga sången.

♪ ♫ ♪ Cocoon - Christmas Song ♪ ♫ ♪

Ha en fin tisdag.

Bisou,

Mirjam

Je vous présente

2009-12-14T15:59:00.008+01:00

Erica. Som också bor i Paris.

Här i metron på vägen hem från lussefikat i förrgårkväll.

Bisou,

Mirjam

Lucialördag och tredje adventsöndag / Personighetsutveckling.

2009-12-14T15:58:00.012+01:00

Mon weekend c'était suberbe! På lördagskvällen var vi på lucia-konsert i Svenska Kyrkan. O så det var vackert. Sedan jag flyttat hit har traditioner fått en större betydelse. Luciatåget i kyrkan gjorde mej sådär fruktansvärt hemma/Sverige-kär. Hemlängtan till tusen. Den fina sången, alla ljus och leenden berörde. Och efteråt köpte vi glögg. Och för att liksom kunna slå fast att glögg är bättre än vin chaud, så stannade vi även till på julmarknaden på Champs-Elysées och köpte varmt vin. Jag vet faktiskt inte vad som är godast.

På söndagen blev jag bjuden på svenskt lussefika! Lite av en blinddate. Spontant som bara den. "När tredje ljuset brinner, samlas vi för fika om vi hinner!" stod det på inbjudan. Detta frambringade ju ett leende redan innan jag träffat människorna bakom den. Det var en rolig kväll. Flera nya fina människor, och tillfälle att klaga och reflektera över frankrikelivet. Och vi fick nybakta minilussekatter, pepparkakor, apelsiner och glögg med russin och mandlar. Och varför sitta här och låtsas att vi älskar pepparkakor, när det är degen som är godast, sa Agnes och ställde fram ett fat med små prydligt skurna degbitar. Underbart. Jag var helt varm i hjärtat efteråt. (Och även benen och fötterna var varma, för métron jag tog hem, hade värmen i sätena på. Vilket perfekt avslut på en perfekt dag!) Nu börjar den sanna julkänslan komma smygande.

En av grejorna vi kom fram till under lussefikat var det här med att ta för sej och vara mer knasig än man varit tidigare. För sedan jag flyttade hit har min blygselnivå sänkts. Vilket har varit helt klart nödvändigt. Om jag skulle skämmas över samma saker som jag skämdes över då jag bodde i Sverige, ja då skulle jag ju gå runt och skämmas konstant! För fyra av fem situationer resulterar i totalt fiasko:

Jag måste säga ett ord ungefär fem gånger innan jag fått kläm på dess rätta uttal.

Mitt ordförråd är typ friktionsfritt; det tar i snitt fem "hur-säger-man-... ?"-gånger innan ett ord fastnat och nötts in.

Jag skäms heller inte längre då jag svarar på en fråga jag tror att jag förstått och efteråt inser att jag svarat på något helt annat.

Sedan har jag ju tydligen börjat gå blinddates utan att blinka. Hittar människor via internet, tar kontakt och träffas. "Hej-jag-bor-också-i-Paris,-ska-vi-träffas?" Aldrig skulle jag väl tidigare ha gjort så. "HEJ-jag-bor-också-i-Härnösand,-vill du ses?". För jag menar, vad skulle andra tänka? Nej vet ni vad. Vill man komma någonvart i livet så får man ligga i. Sluta vara lite sådär nordenboiskt tillbakadragen. Man bara orkar ju inte gå runt och hela tiden fundera över om man framstår som galen eller inte. Fast jag antar att det inte är så mycket att fundera över. Jag är galen.

Fast lika glad för det e jag, men gladast e nog reven.

Bisou,

Mirjam

Harry Potter. [A'rri: Po'ttär]

2009-12-14T14:33:00.008+01:00

Borde man stänga av filmen när pojkstackaren ser ut såhär..?

Fredagsspektakel.

2009-12-14T14:11:00.007+01:00

På kvällen hade barnen en liten körkonsert på skolan.

Det hann frysas och trängas, föräldrar hann irritera sej på varandra. (Ni vet sådär när alla stolta mammor och pappor vill ta närbilder med blixt på sina barn. Så stackarna där bakom inte ser ett dugg.) Men, barnens fina sång värmde och

efteråt var alla glada.

"L'as-tu vu, l'as-tu vu,

le petit bonhomme, le petit bonhomme..."

Och då Oh, Champs-Elysées tog vid, steg plötsligt körsången till dubbel styrka. Alla barns favorit. (Och även många föräldrars, som avslöjades då dom lite diskret mimade med.)

Bisou,

Mirjam

M som i Miriam, Mirjam och Montmartre.

2009-12-11T17:24:00.012+01:00

Miriam trilskades med att smygfota en man i metron. Skitpinsamt tyckte jag. Fast nu när jag tittar tillbaka på fotot så förstår jag ju varför hon utsatte oss för - vad jag inbillade mej i alla fall - allas blickar. En mycket stilig herre, må jag säga!

Vi hade såklart med oss baguetter och ostar

... som avnjöts med den här utsikten.

Det var en fin dag.

Bisou,

Mirjam

Era bästa julsånger.

2009-12-10T14:07:00.004+01:00

Jag letar sjungbart till midnattsgudstjänsten på julafton. Jag och Filip ska försöka knåpa ihop en duett. Men jag är så dålig på att komma på sånger. Kan ni inte ge mej lite tips? Vilka är era bästa julsånger?

♪ ♫ ♪ Julemusik ♪ ♫ ♪

Bisou,

Mirjam

Danse de spectacle

2009-12-09T21:37:00.012+01:00

Igår var vi på dansföreställning! Emma hade terminsavslut och familjerna var välkomna att komma och titta. Självklart bänkade vi på första (och i och för sej ända, men ändå) rad.

Och i slutet, med alla bilder tagna, så insåg jag att mina flickflickiga barndomsdrömmar som balettdansös inte helt gett vika än. För å så det var vackert! Och å så jag njöt av musiken och alla fladdrande kjolar. Jag önskar att jag vore lite mer dansant och mindre klumpig elefant.

Bisou,

Mirjam

Puss från Paris!

2009-12-08T15:01:00.004+01:00

Jag saknar er.

Bisou,

Mirjam

Andra advents-sysslor och idag, tisdag.

2009-12-08T14:20:00.009+01:00

På lördagen var vi och tittade på Victor som hade karate-terminsslut-tävling. Karate är en ganska så rolig sport.

Rigolo, drôle, amusant.

Somliga var lite otåliga och hade spring i benen.

Énergique, vivant, impatiant.

Efter söndagens gudstjänst drog jag och finskorna till julmarknaden i La Defense. Där doftade det varmt vin (den franska motsvarigheten till glögg. Toujours le vin), kryddig mat och choklad. Det fanns plastgranar med plastsnö på. Och för hundrade gången så diskuterade nordenborna emellan huruvuda vi tycker om det här med fejkvinter eller inte. Visst framkallar det någon slags julkänsla. Men mest gör sej hemlängtan påmind.

Nostalgie. Mal du pays.

Idag har Emma och jag "lekt" hitta-en-synonym-till-... Därav dagens franska synonymer. Tänk att jag äntligen har hittat en kamrat som är lika nördig och fascinerad över språk, skola och plugg, som jag.

Nu tänker jag citera min vän Linda: "Jag har fått en ny vecka och den måste jag ta vara på och göra det allra bästa av". En ny vecka med nya möjligheter. Min förra var lite sisådär, förkylning och ingen ork och lust till någonting. Men med Jesus så kan den här nya veckan inte bli annat än bättre. För med honom blir det bara bättre och bättre. Och jag tror att lite grammatik är det bästa jag kan göra av min tid just nu.

Så det ska jag ta och ägna mej åt. Les adverbes.

Lite hipp som happ

2009-12-07T23:12:00.015+01:00

Barnen ritar teckningar med snö och pratar om hur mycket dom älskar den. Fast den bara finns här i snitt tre dagar om året. Vita glittrande flingor, inte riktigt verklighet och vardag utan dröm. Stackars barn. Var det första advent igår? Jag förstår ingenting. Jag går och nynnar på en underbar sång vi brukar sjunga i kyrkan. I can't imagine a life without you, cause it's all for you. Den gör mej glad. Jag lär känna fler och fler finskar. På något sätt känns det absurt att jag flyttat till Paris och plötsligt rör mej i finska umgängeskretsar. Men jag gillar det. Vi har varit på bio och tittat på The Imaginarium of Doctor Parnassus. Kanske den konstigaste film jag någonsin sett. Men så bra sedan. Om drömmar och mardrömmar på ett alldeles skräckinjagande verkligt sätt. Och Heath Ledger, Johnny Depp, Jude Law och Lily Cole i en och samma film. Så fint för ögat och bara så alltigenom bra. Jag har blivit förkyld än en gång. Jag antar att det är smällen man får ta då man jobbar med barn. Jag måste köpa julklappar. Jag tycker jag börjar få kläm på språket, i alla fall emellanåt. Fast jag blir inte klok på den franska grammatiken. Men jag älskar att plugga. Jag köpte en tidning, Grazia, i métron. Det stod att Robert Pattinson och Kristen Stewart kanske är ett par.

Jag kan inte sluta tänka på det.

En bild som Miriam tog då hon var här. Jag vet inte hur hon fick till det, men hon lyckades liksom fånga mej i ett snyggt ögonblick. In action, fast utan blundande ögon och dubbelhaka. Tummen upp!

♪ ♫ ♪ Nicolas Repac - Swinging In The Rain ♪ ♫ ♪

Bisous,

Mirjam

Bra.

2009-12-06T00:38:00.002+01:00

♪ ♫ ♪ Charlie Winston - Like A Hobo ♪ ♫ ♪

Ett ord, en sång, en känsla.

2009-12-04T21:05:00.012+01:00

Dégoútant - Äckligt.

Titt som tätt snappar jag upp nya ord och fraser. Helt plötsligt upptäcker jag att "Jasåjaha, sådär säger dom hela tiden". Mest använda ordet denna vecka har med stor sannorlikhet varit dégoútant. Barnen har varit sjuka och varje gång jag tvingat i dem medicin har det gnällts och kommenterats. C'est dégoútant. Berk!

♪ ♫ ♪ Smith - Baby it's you ♪ ♫ ♪

Jul.

Trots att jag inte sett en endaste snöflinga och det är soligt och ganska så varmt ute, så börjar den infinna sej. Julkänslan. Belysningen på Champs-Elysées förra veckan, julgranen som inhandlades och pyntades i tisdags (det börjas minsann i tid!), barnen som nämner jul i var och varannan mening, clementiner som äts. Och hemresan som närmar sej. Aldrig har jag väl längtat så mycket till jul!

Bisous,

Mirjam

Ett vintertecken.

2009-12-04T14:17:00.005+01:00

Bisous,

Mirjam

Jag tror det var på tisdagen

2009-12-03T21:51:00.008+01:00

Vi gjorde ett besök på Musée d'Orsay. Fortfarande mitt absoluta favoritmuseum. Speciellt impressionistvåningen. Monet, Manet, Renoir, Degas. Jag vet inte varför jag älskar dem så mycket. Men jag kan stå och titta på dessas målningar i en evighet. Färgerna. Det suddiga, dimmiga. Får inte nog.

Och själva byggnaden är ju rätt spektakulär i sej själv!

Bisous,

Mirjam

Nu tänker jag skryta. Je suis suédoise.

2009-12-02T20:40:00.010+01:00

Aldrig förr har jag varit så stolt över att svara på frågan varifrån jag kommer. För när jag svarar Sverige så skiner dom franska fejsen upp.

Jag hörde att vi är det mest föredömliga landat i världen då det kommer till politik. När jag säger att jag är svensk börjar folk titt som tätt prata samhällsfrågor. Jag är tyvärr inte särskilt insatt i politik. Men vårat politiska system är tydligen bra. Och det är jag stolt över.

Vi värnar om naturen. Jag har aldrig tillhört den klimatsmarta, miljömedvetna gruppen människor. Inte om jag jämför med många av mina verkligt intresserade vänner. Men här känner jag mej plötsligt så bra. Inte så att jag är bättre än då jag bodde hemma. Men. När jag märker skillnaden i tankesätt. De små, små olikheterna i vardagliga situationer. Att saker görs annorlunda här, och jag reagerar och tänker att "det är ju mer miljövänligt att göra som vi gör hemma.." Då liksom inser jag att det lilla jag gör ändå gör en liten liten skillnad. Och sedan ser vi tydligen naturliga ut. Vi är dom hälsosamma, långa, välbyggda. Inga konstigheter.

Vi är seriösa, ordentliga. Vi har starka, bestämda åsikter. Vi har inget problem med att sätta ner foten, markera gränser. Ganska mycket feminister, tror jag. Kan själv. Vi har lite "Grynet: Ta ingen skit"-power i oss.

Så nej. Det känns faktiskt inte tjatigt när folk hela tiden frågar varifrån jag är. Det är lika roligt att svara och se reaktionen varenda gång.

Bisous,

Mirjam

BENHINNEINFLAMMATION

2009-12-01T21:55:00.005+01:00

skriker mina ben, vrister och fötter. Det värker och gör ont när jag går. Det värker och gör ont så jag blir illamående då jag sitter ner. Det värker.

Behandling: I första hand vila. Övergång till träningsformer som inte belastar underbenen, t. ex. simning och cykling (utan fotledsrörelser). Vilan kan kombineras med antiinflammatorisk medicin.

Super. Hejdå träna-mer-innan-jul.

Sophisticated Sunday.

2009-11-30T21:56:00.013+01:00

Fina, något besvärade över känslan av att vara överklädda, gick vi på morgonens gudstjänst. Saara-Leena flyttar härifrån på torsdag. Därav högtidliga kläder, för ett tjusigt restaurangbesök på en omtalad asiatisk restaurang vid Champs-Elyssées.

Golvet var ett akvarium. Ett akvarium. Med stora fiskar. Och en och annan sköldpadda. Med skräckblandad förtjusning knallade jag högklackat över glasgolvet. För varje steg jag tog slogs jag av impulsen att "Akta! Du kommer att trilla ner i vattnet!". Knepig känsla. Man kunde inte titta nog mycket på alla saker som simmade under fötterna på en.

Sådär fruktansvärt smaklöst, motsatsen till stilrent, som ett ställe bara kan bli. Regnbågsfärger, neonrosa, vinrött, glitter och blinkande stjärnor i taket, drakmålningar på väggarna. Allt i en salig blanding. Men det var det som gjorde stilen.

Mums!

Efterrätt på Häagen Dazs. Aldrig har jag väl betalat så mycket för en glass. Men. Bara menyn var ju så stilig i sej; som en sådan där vacker receptbok med inspirerande bilder och ordentligt, tjockt och matt papper, ni vet. Och när man väl bestämt sej och pekat på favoritbilden, "Den här vill jag ha", så var det ju bara så gott.

Vi satt just och pratade om att Champs-Elyssées är lite överskattat, då julbelysningen plötsligt tändes utanför. Hela långa gatan blev upplyst. Och plötsligt var den inte så underskattad längre. Helt magiskt. Och att se människokryllet nere på gatan, alla förundrade, leende ansikten, vända uppåt. Då infann sej något av en julkänsla.

Mysbelysning hela vägen upp till Triumfbågen.

Och fransmännen sitter såklart fortfarande utomhus på stadens caféer. Det finns inga dåliga, råa, kalla, blåsiga, regniga, vintriga väder, bara dåliga kläder.

Dagen avslutades på våning 56 i Tour Montparnasse, landets högsta skyskrapa. Oerhört charmerande kypare och en bra toalett. (Toaletterna måste provas var vi än går.) Den slog nog faktiskt Triumfbågens. Och inte enbart för att den var belägen högre upp.

Bisous,

Mirjam

Vi gillar tårtor och vi gillar med mycket godis på.

2009-11-30T21:42:00.004+01:00

I helgen var det barnkalasdags igen. Sévèrine bakade den klassiska franska chokladtårtan, och jag och Paul dekorerade/tryckte-dit-så-många-godisar-

-som-det-bara-gick. Den blev både god och fin!

Det var ett helt galet barnkalas. Aldrig förr har jag väl varit med om att så få, små människor skapat så mycket liv. Fascinerande. Och helt totalt crazy. Men pojkarna verkade ha the time of their life. Så jag kunde inte annat än bara le då de slängde sej och klängde på både varandra och på soffan. Inget gick sönder.

Bisous,

Mirjam

Första veckan i november.

2009-11-28T10:40:00.014+01:00

Det kan vara farligt att åka métro. Man vet aldrig nuförtiden.

Ta ett stadigt grepp om handväskan, tant Miriam.

I Châtelet les Halles var hösten gul.

Och hon var vacker.

Hyrcyklar.

En parfymbutik i Marais.

På lite drygt en timme hann Miriam inhandla samt önska sej både det ena och det andra. Och jag hann springa ut och in för att vädra näsan både två och tre gånger, samt komma fram till att hit ska jag gå tillbaka då jag har mer ro i kroppen och en ordentlig sjal att stoppa näsan i.

Oliviers & Co. Här fanns världens mest underbara olivoljor och vinägrar.

Kaffe och vykortsskrivning.

Bisous, Mirjam

Jag saknar dej skitunge

2009-11-27T15:00:00.005+01:00

Hejdå på flygplatsen.

Kram från

systeryster

Pain aux betteraves et carottes

2009-11-27T13:55:00.016+01:00

Rosa bröd, med andra ord.

Matbröd, grundrecept

Det här receptet kan i princip inte gå fel. Jag må vara trist, men jag använder nästan alltid det här receptet då jag bakar bröd. Mjölerna varierar dock, beroende på vad som finns hemma. Så jag vet aldrig riktigt hur det kommer att bli från gång till gång, förutom att det blir gott såklart.

Det här är mitt bästa bröd.

5 dl degspad Som jag har lärt mej så ger vatten en knaprigare skorpa, medan mjölk ger en mjukare yta. Jag använder alltid vatten.

50 g jäst

2 tsk salt

3 msk socker/sirap/honung Honung är min favorit!

50 g smält margarin/olja

13-15 dl mjöl Jag har oftast ungefär hälften vetemjöl och hälften havregryn/rågflingor/kruskakli/rågmjöl/you name it.

Utöver detta brukar jag ha: 2-3 morötter

Och för den rosa färgen: 1 - 1 ½ rödbeta

Havregryn/Solrosfrön är gott att ha på toppen.

Smula ner jästen i det fingervarma degspadet. Rör i salt, socker och margarin. Skala, råriv och tillsätt de eventuella morötterna och rödbetan. Blanda i mjölerna. Degen ska vara ganska lös, så hellre för lite än för mycket mjöl! Låt jäsa under bakduk 30-40 min.

Arbeta degen i bunken. Häll upp på mjölat bakbord och forma till små bullar. Tillsätt lite mer mjöl om degen är så lös att bullarna sjunker ihop på plåten. Pensla med vatten och strö eventuellt över lite havregryn eller solroskärnor.

Sätt ugnen på 225 grader. Låt bullarna jäsa under bakduk i ytterligare 30 min. Grädda i mitten av ugnen i ca 10-15 min, eller tills bullarna fått fin färg.

Underbart goda med ost och en skiva äpple på.

Mums!

Bisous, Mirjam

Veckan med Miriam

2009-11-26T23:20:00.011+01:00

Det regnade och blåste

Jardin des Tuileries

Sparka löv

Bilderna är tagna av antingen Mirjam eller Miriam.

Bisous,

Mirjam

Busy week.

2009-11-26T15:11:00.008+01:00

Livet rusar på. Jag har inte så mycket tid till att stanna upp och reflektera, men, jag njuteroch ibland stannar jag som hastigast till och tänker att "Livet är underbart just nu". Jag har haft en superbe vecka hittills. Fullt sysselsatt med både det ena och det andra. Skola, jobb, fransk grammatik-plugg (som håller på att ta knäcken på mej, men jag ger mej inte!), träning.

Och igårkväll var jag för första gången på connect groups-träff hemma hos Lydia, en svensk tjej i kyrkan. Jag hade haft en flängig dag. Sovit för lite under natten, väckarklockan ringde 06:00. Språkskola obegriplig grammatik fyra timmar i rad, Starbuck's och en bok, H&M-shopping. (Jag skäms så över att jag fortfarande blir lyrisk över H&M och inte över spännande små butiker i Marais-kvarteren. Men när det kommer till basic-kläder-shopping, då är H&M the place.) 12 timmar i Paris och jag var död och ville bara hem. Men, så fort jag kom innanför dörren till Lydia så kändes allt så bra. Jag kände mej hemma. Och jag fick en lugn och mysig kväll i trevligt sällskap. Och mycket franskaträning också. Det tog mej en och en halv timme att ta mej hem. Jag stupade innan jag stupade i säng. Jag somnade innan jag hunnit lägga huvudet på kudden.

Idag är första lugna hemmadagen på en vecka. Jag bara njuter. Den rofyllda tystnaden i huset. Tvättar, bakar, skriver brev, pluggar. Reflekterar. Slutsats: Gud är god och jag är glad.

Bisous,

Mirjam

Lycka.

2009-11-26T14:56:00.008+01:00

You have made known to me the paths of life;

you will fill me with joy in your presence.

Acts 2:28

A Sunday well-spent brings a week of content

2009-11-23T20:21:00.011+01:00

Jag bloggar inte så mycket och ofta numera. Vilket jag är alldeles förträffligt nöjd över. Eftersom jag har så fullt upp med annat. Som typ känns lite bättre att göra än att sitta för många timmar framför datorn menar jag.

My weekend was absolutely fantastic. Merveilleux. Formidable. Superbe. (Och där tar mitt franska förråd av synonymer till fantastiskt slut.) Morgonkaffe och bok på Starbuck's, gudstjänst, promenerande och pratande, bio New Moon.

Innan filmen började strosade vi runt i butiker på en gågata i Bercy. Gatan var julpyntad med allehanda prylar. Gamla cykelhjul, färgglada plastvajrar, belysning, ståltrådsstjärnor. Ja jag vet inte allt. Men artistiskt och liksom finurligt så man blev alldeles glad.

En nyfunnen favorit-godisaffär var vi tvungna att besöka. Egentligen vill jag inte kalla den för godisaffär, den förtjänar något finare namn som inte för tankarna till Karamellkungen eller Coop Forums chokladkakehyllor. Förträffligt mysig och liksom varm butik, med allt från småkakor till fransk nougat till olivpraliner till tryfflar till söta plåtburkar.

Lite väl dyrt för att agera biosnacks, men vi var ypperligt nöjda med att bara provsmaka allt som bjöds på, ta några diskreta fotografier och bara peka och kommentera.

Jag vet inte vad som var bäst den här söndagen. Jesus, fina vänner, Edward Cullen. Kombinationen gjorde liksom helgen topnotch. Jag har gått omkring och känt med så lycklig och nöjd med livet idag. Och till och med den fasade franskalektionen oförskämt tidigt på morgonen gick bra. Jag kände mej duktig, började för första gången känna att jag var en i gruppen. (Vilket jag inte gjort tidigare i och med alla byten, schemaändringar och tre olika lärare som varje lektion fällt kommentaren: "Du finns inte på min lista. Vad heter du?" Främling. Ej igenkänd.) Jag tror till och med att min tidigare skräckinjagande professour började gilla mej, då jag svarade rätt på vad som var subjonctif och indicatif.

Idag har varit en bra dag. Jag hoppas veckan fortsätter med samma förnöjsamhet.

Bisous,

Mirjam

Lördagsbestyr.

2009-11-21T23:38:00.013+01:00

Jag sov över hos Linnea som inte bor i utkanten av staden utan i centrumcentrum. Efter en stadig, svensk "havregrynsgröt-och-hårdbrödmacka-med-stekt-ägg-på"-frukost tog vi métron till St Germain de près. Mysigt är det där!

Shakespeare and company.

Hög mysfaktor. Man kunde spela piano och klättra på stegar efter böcker högst upp vid taket.

En mysig skrivhörna.

På anslagstavlan satt en liten lapp med ett citat från Teddy Edward's "Little Man". Lite fint tyckte jag.

Little man,

Love is always in the air,

it is there for those who care

Little man.

Never hurry, take it slow.

Things worth while need time to grow.

Little man...

På en restaurang vågade vi oss på att äta sniglar! För första gången. Hela tre stycken klämde jag i mej. Jag kan väl inte påstå att det var en höjdare precis. I alla fall inte dessa. Men nu har jag gjort det. Smakat sniglar. En sak att bocka av på Att-göra-i-Paris-listan.

Bisous,

Mirjam

Jag drömmer om en jul hemma

2009-11-20T14:01:00.009+01:00

där vintergatan slår sin bro

Över tysta skogar och röda logar

i snön invid en frusen mo

Jag drömmer om en jul hemma

I alla fönster brinner ljus

Fint och pyntat är varje hus

Ja jag längtar till en granskogs sus

Jag fick ett efterlängtat brev från mamma idag. Det innehöll en fin julbakduk med recept på saffransbröd och pepparkakor.

Men den där rätta julkänslan vill inte riktigt infinnna sej. Det är i och för sej bara november än, men ändå. 18 grader och strålande sol är ingen stimulerande miljö för pepparkaksbak, julkortspyssel och julklappsjakt.

Fast aldrig förr har jag väl längtat så mycket efter julen. Räknat dagarna så noga, drömt om en jul hemma. Vänner, familj. Mitt andra hem kyrkan, mitt tredje hem Erikshjälpen. Rutiga Duken. Glögg och pepparkakor, snö, att få bylta på sej dom varmaste kläderna man har. Jul liksom.

Men jag ska inte klaga över sol och värme. Nehejdå. Man kan ju bara önska att Printemps och La Fayettes rosa-glittrande julskyltning skulle skänka lite mer julstämning. En smula förväntan, varm-i-magen-känsla.

Bisous,

Mirjam

Såhär vill jag ha det.

2009-11-18T22:44:00.005+01:00

Idag har varit en extremt bra dag. Hela den här veckan har hittills varit extremt bra. Jag har gjort så mycket bra grejor. Haft mycket för mej, varit lagom effektiv. Tränat, sprungit långt och mycket, som aldrig förr. Haft både hemska och underbara språklektioner. Läst franska ELLE i kombination med lexikonet i métron på vägen hem. Läst engelskspråkig bok så fort jag haft chansen och verkligen njutit. Ätit en nästan normal mängd choklad. Tittat på ett lämpligt antal Vänner-avsnitt. Hittat och lyssnat på ny musik, (Spotify,) numera tillagd bland favoriterna. Och här i eftermiddag-kväll har jag gjort mej en ny fin bekantskap. Erica. Vi har pratat intensiv svenska, ätit nutella-crêpes och gått och drömt i kvarteren kring l'Opera. Bland annat på Printemps och Lafayette.

Julskyltningen är i full gång. Tur för de små barnen att det finns speciella podier för dem längst fram vid fönstren. Annars skulle de nog aldrig få en skymt att den fina skyltningen. Som jag tror delar av egentligen är för barn. (Men också för barnsligt förtjusta vuxna.)

Efter 12 timmars stadsflärd är jag hemma igen. Trött och glad. Dricker te, äter en nyfunnen favorit-"efterrätt" på portionsförpackning; Danette - Saveur Cappuccino. Och lyssnar till mitt kylskåp som ger ifrån sej ett konstigt skränande ljud. Jag är ingen fixare och vet inte hur jag ska göra för att bli av med det.

Bisous, Mirjam

Jag har en alldeles egen Lotta på Bråkmakargatan.

2009-11-16T20:37:00.007+01:00

Minstingen. När jag tänker på saken så är han ganska precis en Lotta på Bråkmakargatan. Samma vinande iiiiiiii-skrik, samma plötsliga vredesutbrott, lika envis, tvär.

Men, också sådär sockersöt och vill-bara-kramas-och-pruttpussas-på-kinderna-hela tiden. Idag då vi spelade Uno och jag frågade om han ville vara på mitt lag, fick jag till svar: "Oui, chérie d'amour." Och jag dog en smula.

Bisous,

Mirjam

Knapert om tid och halvkrassliga mobilbilder.

2009-11-15T20:21:00.012+01:00

Louvren i lördags. Första gången, konstigt nog. Jag var rätt så överväldigad. Man skulle för allt i världen kunna besöka Louvren utan att det hängde en endaste tavla på väggarna. Byggnaden, interiören, alla vackert snidade lister och dörrkarmar och annat snirkligt krås är ju helt underbara i sej.

Imorse mötte jag upp Soila för en frukost i La Defense. Annorlunda parisiskt är det där. Om det är parisiskt? Kanske kommer att anses vara om femtio år eller så.

La Grande Arche. En andra triumfbåge, ungefär.

Typ framtida rymd-style. Jag måste säga att jag föredrar gammaldags franska Marais-kvarter. Men det här är ju ändå intressant. På sitt sätt.

Dags att hoppa i säng om jag vill vara vaken imorgon på franskalektionen.

Bonne nuit et gros bisous,

Mirjam

Sjangdobelt.

2009-11-13T15:01:00.000+01:00

Min morfar skriver skrivmaskinsskrivna brev han. Det är tjusigt!

Bisous,

Mirjam

Det är härligt att leva

2009-11-13T14:30:00.003+01:00

när motionärer, hundägare och övriga parkpromenerande möts och brister ut i varma, lyckliga leenden och man känner något slags tyst samförstånd.

när allt är stilla

när vattnet speglar himmelsblå himmel och halmgul vass

då det blåser varmt

när färgerna är klara

(Ena riktiga fighters! Envisa som få. Än är det inte vinter minsann.)

då man får sparka löv

då det sämsta som händer är att man blir barnsligt förtjust över ett träd med bautastora kottar, får någon knäpp samla-på-saker-impuls; vill plocka med sej en hem, och smetar ner både sej själv och kameran med kladdig koda

då löv är eldigt röda

och man vet varför man finns till och var man är påväg.

Bisous,

Mirjam

Oemotståndliga amerikanska bananpannkakor.

2009-11-12T16:20:00.000+01:00

2 msk smält smör

1 ägg

2 ½ dl mjöl (1 dl kan bytas ut mot grövre mjöl,

såsom graham eller råg.)

2 ½ dl mjölk

1 tsk vaniljsocker

2 tsk bakpulver

1-2 mogna bananer

1 msk socker

Vispa ner ägget i smöret, tills det blir en jämn smet. (Obs; gör det kvickt, så att inte ägget stelnar.) Blanda mjöl, vaniljsocker, bakpulver och socker i en separat bunke. Varva mjölblandning och mjölk ner i äggblandningen. Mosa slutligen bananerna och vänd ner i smeten. Stek i pannkaks- eller plättlagg.

Oförskämt goda tillsammans med en kula vaniljglass och nutella. Top notch!

Bisous, Mirjam

I fotoautomaten.

2009-11-11T21:57:00.000+01:00

Jag har hittat världens bästa sida. La Photo Cabine. En fotoautomat. Det är som om det vore alldeles på riktigt. Man kliver in i den lilla lådan, trycker på en röd knapp, och så blixtrar det till fyra gånger. Jag är kär, helt förundrad. Tröttnar aldrig. Skulle kunna sitta och göra grimaser i flera timmar.

Bisous,

Mirjam

Örongodis.

2009-11-11T18:14:00.000+01:00

Jag har gått och lyssnat på filmmusiken till Narnia hela dagen nu. Kan inte få nog. Särskilt inte av slutsången, The Call, av Regina Spektor. Så vacker och liksom skör, så man nästan börjar gråta.

Och på Spotify, här, finns hela skivan. De fyra sista låtarna är väl bäst, om man inte är på världens orkester-och-maxat-med-dramatik-musik förstås.

(Och filmen var ju förövrigt helt magisk.)

Bisous,

Mirjam

Stundande förkylning.

2009-11-10T22:00:00.000+01:00

Jag vet att det är nästan helt totalt ointressant att läsa klagomål över att jag är sjuk. Men vad ska jag annars skriva om då jag känner mej såhär. Oinspirerad. Hängig, pluffsig, omotiverad. Ömmande muskler. Halsont. Huvudvärken ligger som ett disigt, tunt molntäcke över de få tankar jag orkar tänka. Den fruktade influensan verkar vara ett faktum. Den kanske har nått även mej.

Jag som var så taggad på milsrundan imorgon. Vi får se hur det blir med den. Nä. Nu lägger jag mej under täcket och tittar på film. Severine köpte andra delen av Narnia, Prince Caspian, åt sjuka barnen idag. Den blir finfin även för mej.

Här kommer en bild jag tycker mycket om, som väger upp allt mitt klagande.

Speciellt gillar jag hattarna.

Bisous, Mirjam

Skrutt också.

2009-11-09T22:29:00.000+01:00

Skrutt

och

skrot.

Frankrike och strejkar ni vet. Något av ett stående skämt. Men. Det är ju ganska så mycket verklighet faktiskt. Förra månaden var det posten, man gick och oroade sej för att sina omsorgsfullt gjorda brev inte skulle komma fram. Nu är det tågen och métron. Jag är strandsatt i Limeil. Kunde inte åka in till min franskalektion i morse. Irriterande, eftersom jag har haft lov i två veckor och verkligen längtat. Men. En missad lektion ska jag väl överleva, tänkte jag. Och fick nästa fördomar-slash-stående-skämt som kastat rakt i ansiktet på mej. På onsdag då min nästa lektion skulle ha varit, är skolan stängd på grund av röd dag. Varför, undrade jag? Smått irriterad. Jo, för att det är en minnesdag för sista dagen i första världskriget, fick jag förklarat för mej. Och den klockrena kommentaren som självklart följer på detta: "Frankrike vann." Icke att förglömma.

Jag älskar det här landet.

Bisous,

Mirjam

I ett annat land.

2009-11-08T23:01:00.001+01:00

Att inte längre bo i Sverige är verkligen knepigt. Vissa dagar glömmer jag helt bort att jag befinner mej i ett annat land. Andra dagar känns precis allting helt främmande, annorlunda och avigt. Nyfikna blickar i métron, underliga beteenden och svårbegripliga tankesätt, annorlunda skyltar och saknaden av vägmarkeringar i trafiken, fumlandet med mynten då man försöker hitta tiocentsmyntet men blandar ihop med tvåcents. Glada familjer som påminner mej om saknaden av min egen, komplikationer och trassliga vägar tills man fått som man vill ("I Frankrike tar allting tid, t-å-l-a-m-o-d, men allt är också möjligt."), man får en expresso då man beställt en kopp svart kaffe och blir aningen irriterad på att man aldrig lär sej. Saker som påminner en om hur mycket allt inte för fem öre är som hemma. Saker som får en att känna sej så fasligt dum och helt fel. Obekväm.

Men sedan finns dom där små stunderna då man påminns om varför man ändå tycker så mycket om att bo här. Luncher på stan, utsikten från Sacre Couer, gudstjänster i Hillsong, nya relationer, triumfen då man plötsligt förstår när servitören eller den nyfikna killen på métron börjar prata med en.

Det tar tid att göra sej hemmastadd på en helt ny plats, i ett helt nytt land. Att göra nya saker till vanor, till det som känns hemma. Det tar längre tid än jag hade trott. Men det känns bra. Och jag vet vad jag vill.

Bisous,

Mirjam

Jag har gått på toa högst upp i triumfbågen.

2009-11-08T00:13:00.000+01:00

En massa grejor har jag minsann gjort idag.

I Montmartre mötte jag upp med dessa två brudar. Jag var tre timmar sen och de hade redan hunnit beta av några fleamarkets och gjort ena riktiga fynd.

I den här butiken blev vi typ helt galna; började tjattra så gällt och kom upp i så höga tonlägen att folk vände sej om och stirrade. Men vilken inspirerande kråsaffär alltså. Knappar, tyger, paljetter, glitter, fjädrar, maskeradmasker.. Oändliga möjligheter. Till ganska låga priser.

Prickar alltså. Det är grejen.

Jag måste spara pengar. Så jag kan gå hit igen och köpa fina tyllar att göra håraccessoarer och små hattar av.

Trappor trappor trappor.

Sacre Couer!

Underbar utsikt i eftermiddagssolen.

Jag blev kär i en ateljé full av vackra, handgjorda huvudbonader.

Crêperie. Jag köpte en crêpe med nutella och banan, inte så pjåkig!

Och sedan blev jag kissnödig och gick på toaletten här uppe, i triumfbågen.

Inte illa pinkat, så att säga!

Oooh-Champs-Elyssées.

Bonne nuit et bisous,

Mirjam

En fin komplimang.

2009-11-05T23:31:00.000+01:00

Idag sa treårige Paul till mej att han tyckte jag var vackrare än en ängel. Det är en rätt fin, glädjande komplimang en dag då man funderar över om chokladen och ostarna börjat sätta sina spår, grubblar över att håret trillar av i mängder eftersom det inte är klippt på ett år, och man känner sej allmänt pluffsig och bara inte rätt. Man typ brister ut i ett solskensleende och tänker att ordet tack känns aningen ynkligt och alldeles för litet för att beskriva glädjen och uppskattningen.

Tomt. Det känns tomt.

2009-11-05T20:46:00.000+01:00

Och så är hon borta. Sitter på flyget på väg hem. Och jag är kvar här. Med nedbitna naglar, en ljummen kopp te och en lightångest över för mycket äten choklad. En känsla av tomhet. Luften gick liksom ur mej. Tomt. Å så fint vi har haft det de senaste dagarna. Nog för att jag tycker om att vara ensam, gå runt och pyssla med saker och bara tänka. Jag gillar att vara ensam. Men, att vara två är nog ändå snäppet bättre. Tillsammans är man mindre ensam. Att ha någon att dela alla små stunder med. Skratta åt klantigheter, kommentera gator och hus och fina grindar, klaga över svaga kaffen och trötta fötter. Någon att prata med på väg till metron eller på kvällen då man ska somna.

Ensemble c'est tout.

Bisous,

Mirjam

St Valery, sista delen.

2009-11-04T11:29:00.000+01:00

En kväll vid stadens gamla kyrka.

Solnedgång: Guldljus och ärtgrönt gräs. Det gör mej sådär lite prilligt lycklig, så man bara vill ta ett glädjeskutt och säga tack.

Och överöveröverallt på hela kyrkan så hade människor ristat in

små hjärtan och skrivit sina namn.

En åsna gick och betade alldeles intill.

Och ja. Där tar mina dagar i St Valery slut. Det var underbart och jag går fortfarande och tänker tillbaka på stan med alla dess små söta butiker, det stora havet och besvikelsen över att inte ha sett en enda säl. Men. Nu tar Paris med Miriam vid.

Bisous,

Mirjam

St Valery, del tre.

2009-11-01T11:11:00.000+01:00

Stadens polis hade en fin bil.

Bisous,

Mirjam

St Valery, del två.

2009-10-30T10:51:00.000+01:00

Vi gjorde en utflykt till den gamla staden Abbeville, ett par mil ifrån St Valery. Här fanns en vacker, gotisk kyrka från femtonhundratalet. Église Saint-Sépulcre. En hel massa spännande historia bakom, som dessvärre gick in genom ena örat, fascinerade för tjugo minuter, och sedan gick ut genom andra örat. Men det var i alla fall krig och förstörelse med i bilden. Fönstren i kyrkan försvann 1945, och ersattes 1989 av nya; glasmålningar av konstnären Alfred Manessier. Ljuset och färgerna kommer jag i alla fall inte att glömma i första taget. För oerhört vackert var det.

Och här är en liten glimt av huset vi bodde i. Ett stort vitt stenhus med ärtgröna fönsterkarmar. Precis samma grönfärg som Claude Monets farstu. Ett alldeles eget Monet's hus. Vilken dröm!

Det var okej att vara lazy.

Och såhär spenderade jag många timmar. Under dubbla täcken i min enorma säng. Med en bok och en kopp te. Aldrig hade jag väl trott att jag skulle njuta av engelskspråkig skönlitteratur. Men. Bor man i ett annat land där svenskspråkiga böcker inte växer på träd, och man är ledig och tar det lugnt en bit ifrån storstadsruschen. Då finner jag ro nog att kunna koppla av med till och med detta.

Bisous,

Mirjam

St Valery, del ett.

2009-10-29T23:29:00.000+01:00

Jag är hemma igen efter fyra härliga dagar på kusten. Våra dagar har bestått av utflykter, god mat, böcker och mycket sömn. Promenader med röda baskern på och kameran runt halsen.

Kanske en av dom vackraste städer jag någonsin varit i.

Och det verkade jag inte vara ensam om att tycka, för det vimlade av såväl franska som brittiska turister som strosade omkring längs vattnet. Och jag kunde ju inte precis klandra dom. Man fick som aldrig nog av att titta. Bara blicka ut över horisonten. Drunkna i färgerna; nya att upptäcka varje dag allt efter väder.

Man kunde promenera flera kilometer utmed vattnet. Och om man hade riktig tur få syn på sälar. Men sådan tur hade förstås inte jag.

Tänk att det bara tar en och en halv timme med båt över till England härifrån. Så nära. "Ska vi åka över till England imorgon?" kan man säga, packa en liten väska och göra en dagsutflykt till Dover.

En oerhört liten pittoresk stad var det. Det kändes lite som att vandra runt på Astrid Lindgrens Värld. En saga i pastell. Roliga färgkombinationer såsom äppelgrönt och korallrött, himmelsblått och sandfärgat, lavendellila och vitt, träfärgat och aprikosrosa.

Alldeles runt hörnet där vi bodde fanns en alldeles underbar liten godisaffär. Tankarna fördes genast till Pippi Långstrump, det där avsnittet ni vet då hon köper 18 kilo karameller och bjuder stadens alla barn på. Varenda gång man passerade denna lilla drömbutik påväg ner mot vattnet, var man tvungen att stanna till lite och beundra alla polkagrisstänger och bautaklubbor och kolor inslagna i fina papper. Det var så man ville trycka näsan mot fönstret och dregla lite.

Crêperier fanns det många av. Tänk att det inte finns pannkakshus i Sverige. Tänk vilken hit det skulle kunna bli.

Det kommer mer imorgon. Och i övermorgon.

Förresten så kommer Miriam hit imorgon! Jag har på känn att det kommer en bli en rätt intensiv vecka. Så. Uppdateringarna på bloggen blir motsatsen till intensiva. Lite tid vid datorn, men förhoppningsvis en massa saker att berätta om och visa vid veckans slut!

Bisous,

Mirjam

Höstlov.

2009-10-25T00:49:00.000+02:00

Nu åker vi till västkusten! Jag kommer inte ihåg namnet på staden, men det verkar vara en väldigt trevlig, pittoresk liten stad med anor från medeltiden. Alldeles vid havet. Några lugna dagar med långa promenader, många koppar te, en god bok (igår gjorde jag mej äntligen ett lånekort på stadens bibliotek!) och stickningen. Jag tror det kan bli bra. Förhoppningsvis blir det lite fina bilder därifrån när jag kommer tillbaka.

Så. Ta hand om er.

A bientôt!

Bisous, Mirjam

Mums!

2009-10-24T21:58:00.001+02:00

Smörstekta äpplen med kanel och socker. Vilken panggrej alltså. Så enkelt och så oerhört gott. När jag är sötsugen men känner att det inte är läge för ännu en chokladkaka. Då gör jag dessa.

Havssaltat smör i fin förpackning.

Bisous,

Mirjam

Jag saknar

2009-10-22T11:03:00.001+02:00

Wayne's efter skolan.
Att komma innanför dörrarna på ett varmt Erikshjälpen, möta välkomnande igenkännande leenden.
Att äta filmjölk med fruktmüsli.
Att nästan blåsa bort på Nybron.
Att tjafsa med Manuel om vilken tv-kanal vi ska titta på (snälla-inte-sexan).
Att handla på Coop en fredag eftermiddag och träffa på halva stan.
Att sticka halsdukar och hälla i sej kaffe (påtår ingår och man tar alltid den största koppen) i gymnasiets kafeteria.
Att vela mellan kanelbullen, mintchokladkakan och det något nyttigare alternativet salami- och brieostmackan på Rutiga Duken.
Kyrkan på fredagkvällarna: Att dricka te och prata om hur veckan har varit.
Att promenera runt Näs, plocka fina löv att pressa.

Jag är kär.

2009-10-21T23:18:00.000+02:00

West Side Story.

Varför har jag inte sett den filmen tidigare?

Energin som bara sprudlar. Färgerna, ljuset, bilden.

Glädjen.

(För jag måste ju säga att jag tycker bäst om den första delen av filmen. Då allt är sådär idylliskt, sorglöst musikaliskt, smörigt och nästan för mycket.)

Bisous,

Mirjam

Jag har på mej

2009-10-21T19:51:00.001+02:00

Lite stickat, lite svart, lite ljust aprikosrosa.

Ett av skoparen jag hittade på la Brocante i söndags.

Under mitt paraply.

2009-10-21T19:22:00.000+02:00

Bisous,

Mirjam

Sådantdärnt som gör hösten lite varmare.

2009-10-21T18:57:00.000+02:00

Man kommer hem efter en lång, rå och regnig dag i stan. Och hittar det här fina brevet på hallbordet. Post alltså. Handskrivna brev. Det är grejen. Hela jag blir fylld av en sådan glädje. Värme. Så mycket kärlek.

En liten hälsning.

2009-10-19T22:17:00.000+02:00

Hej!

Jag lever och mår bra. Livet flyter på i superspeed, en ungefärlig hastighet av 230 km/h, och jag har inte riktigt tid och ro att sitta och klura på blogginlägg. Jag går på franskalektioner, lagar mat, leker med lego, gör mina läxor, springer, bakar kakor, utforskar staden, tar kaffekoppar med vänner, gör utflykter till parken, försöker vinna i ett franskt, skitsvårt-då-man-inte-kan-språket-så-bra, rita-gissa-spel, läser och översätter artiklar i Paris Match, annordnar skattjakter, äter choklad.

Tiden rinner iväg. Om inte ens en vecka är det höstlov och min fina Miriam kommer. Tjolahopp och tralalaa!

Jag hoppas allt är bra hemma. Ta hand om er!

Kärlek.

Mirjam

Brocante.

2009-10-19T20:50:00.001+02:00

Som de allra flesta vet så gillar jag ju second hand. Av alla de slag. Det har dock varit lite klurigt att hitta bra second hand-butiker här, åtminstone om man inte haft väldigt mycket pengar till övers utan bara varit sugen på att fynda.

Men la Brocante, i söndags. Oh la la. Vilken dröm alltså. Tänk er en hel stad med bara begagnat så långt ögat kan nå. Alla Limeil-invånare hade gått upp i gryningen denna söndag, och ställt upp små bord och klädställningar och partytält alldeles utanför sina hus. Alla möjliga prylar till försäljning. Det rådde bilförbud detta veckoslut. Gatorna kryllade av folk, sånär invånare härifrån staden såsom människor långväga ifrån, som alla promenerade runt och skapade allmänt kaos. Solen strålade och värmde så gott, alla var glada, och jag gjorde några finfina fynd. Bland annat två par skor för en euro paret, som det säkert dyker upp någon bild på så småningom!

En zebra, en gammal symaskin, en cykel. Vilken härlig kombination.

Och i ett stånd med gamla sytillbehör och vita broderade dukar och knypplade spetsar och bluskragar, hittade jag några fina damtidningar från 30- och 40-talet.

Jag inbillar mej att tanterna tyckte jag var väldigt söt, för jag betalade inte många slantar för dessa skatter.

Une coiffure du soir de René Rambaud.

Efter tre timmars stenhård spaning mådde jag illa och mina stackars ögon var helt stirriga. Då var det väldigt fint att komma hem till ett färdigdukat bord och en härlig måltid på den varma husterrassen, med utsikt över den livade gatan.

Som om inte dagen redan låg på maxnivån för hur bra en dag faktiskt kan vara, så begav jag mej på eftermiddagen på gudstjänst inne i Paris. Så underbart. Och kvällen avslutades med en kaffe i Chatelet tillsammans med Soila och två kanadensiska backpackers på genomresa som vi träffat på i kyrkan. Upprymd är det rätta ordet för hur jag kände mej påvägen hem i métron. Glad, uppmuntrad, pepp, upplivad. Och aningen helt totalt slut.

Och snipp snapp snut, så var detta inlägg slut!

Kalasbra!

2009-10-17T20:27:00.000+02:00

Idag har det varit barnkalas här. Victor fyller sex år. Barnen har lekt och dansat och härjat, och jag har mest bara ätit chokladkakor och citronpaj och muffins och godis.

Efteråt var jag tvungen att borsta tänderna och ta en promenad.

Nu känns det lite bättre.

Om kärlek.

2009-10-16T21:34:00.000+02:00

I eftermiddags var vi i parken. I närheten av platsen där barnen lekte, satt ett par på en bänk och kysstes. Då jag samlade ihop barnen för att börja gå hemöver, tittade Victor på paret, tittade på mej, log och sa med glittrande ögon: "Mirjam, titta, dom är kära." Å vad det var sött.

Lite mer åt det pinsamma hållet blev det då vi passerade precis intill bänken med det kära paret. Paul gick och pratade lite för sej själv. Fast ganska högt, så alla hörde. "Amoureux, amoureux, amoureux, amoureux, amoureux." En aning genant. Jag tyckte jag gjorde det bra som inte lydde första impulsen att springa därifrån fort som bara den. Men jag kunde faktiskt inte låta bli att hålla mej för skratt.

Den där åldern när man börjar fundera över det där med kärlek.

Något så enkelt.

2009-10-16T21:12:00.000+02:00

Känslan då man kommer hem, in i värmen, efter en promenad en kylig höstdag. Sprakandet från den öppna spisen. Lukten av ved. Glöden som kastar ett varmt, orangefärgat sken på väggarna. Värmen som sprider sej i rummet och hela vägen ner i min mage. Lugnet. Att sitta framför brasan och bara titta. In i elden. Det är rofyllt det.

Så går du i höga klackar - Här är knepen.

2009-10-14T21:49:00.000+02:00

Fick precis en väldigt fin länk av min pappa.

Jardels klackskola

På min skola.

2009-10-14T21:17:00.000+02:00

Jag tycker om läraren i min nya franskagrupp. Hon är sådär franskt chic; mörk, liten och späd, classy med aningen rockiga inslag, glad och energisk. Och det första hon sa då hon såg mej var: "Du ser ut som Brigitte Bardot. Jag älskar Brigitte Bardot." En sådan trevlig fröken kan man ju bara inte annat än tycka om.

Brigitte Bardot, jag vet inte jag.

Men piffig powerpuffpingla. Ja, så kände jag mej idag!

Onsdag i stan.

2009-10-14T20:41:00.000+02:00

Île de la Cité.

Typ en handelsträdgård. Längs gatan. Bara att vandra rakt igenom.

Notre Dame.

Tesalong och cyklar till uthyrning. Jag kan trampa runt i stan hur mycket jag vill, för hyrcyklarna ingår i mitt travelcard. Frågan är om man vågar. Det är ju seriöst farligare än att köra bil.

En secondhandbutik att lägga på minnet.

Morgonstund har guld i mund.

2009-10-13T14:09:00.001+02:00

Efter att ha knallat iväg till skolan vareviga dag i tretton år, så njuter jag verkligen av dessa lugna hemmaförmiddagar. Bara jag, en kopp te, och någon fransk film med syfte att hjälpa mej komma in i språket. Så trivs jag.

Jag köpte ett nytt te på le supermarché Asie i söndags.

Grönt jasminte i en fin orange burk som gör mej glad.

Le quartier Chinois.

2009-10-12T20:33:00.000+02:00

Jag glömde ju berätta att vi var i Chinatown i söndags. Där var det liv och rörelse. Och asiater.

På en kinesisk supermarket fanns precis allt. Finfina hattar, tekannor och matchande koppar utan öron, färsk ingefära (äntligen äntligen äntligen! Nog för att min förkylning redan börjat ge med sej. Men vi köpte en hel massa ändå. För som jag har letat), paraplyer, solfjädrar. Och supersöta små kinaskor i svart sammet. För bara 2,50 euro paret. Såklart så fanns dom bara i storlekarna 35, 36, 37. Aningen för små för en stor skandinav.

Ganska mycket in action.

(Foto Philippe)

Aningen kyligt var det, 15 grader kallt. Men den starka biffbaguetten fick mej att svettas. Och läpparna brände i en timme efteråt.

En trevlig dagsutflykt var det!

Jag avancerar.

2009-10-12T15:49:00.001+02:00

Idag blev jag flyttad till nivå 2. Fem års franskastudier har gett resultat. Jag är inte längre nybörjare. Wiiee!

Eftermiddagen spenderas såhär. Jag nöter prepositioner.

På TV går La vie privée de Sherlock Holmes.

Skoldags.

2009-10-12T15:41:00.001+02:00

Lördagens turistsysslor.

2009-10-10T23:15:00.000+02:00

Två fina finska flickor. Påväg till Montmartre.

Hej-vi-är-turister-och-vi-typ-jublade-då-vi-hittade-fram-till-detta-ställe.

Och vi tog en kaffe på Café des Deux Moulins. Tufft eller vad? Servicen var kass, kaffet inget vidare, ny färg på soffklädnaden, ljudnivån på tok för hög, toaletten skitäcklig. Men vad spelade det för roll? Amélie's café, liksom. Lyckan var total och jag blev helt hispig.

Det hann börja skymma innan jag kom hem. Färgskala: Violblå, plommonlila, aprikosrosa.

Bonne nuit!

C'est pas juste.

2009-10-10T22:49:00.000+02:00

Barnen i den här familjen är oerhört lycklig lottade. Dom har alla coola pysselprylar man kan föreställa sej. Det finns ett skåp i lekrummet som är helt magiskt. Rena drömmen. Där finns alla tänkbara målar, pyssel, klipp- och klistra-grejor man kan önska sej. Papper i regnbågens alla färger och i varierande tjocklek, saxar som klipper olika mönster, tiotusen olika sorters tuschpennor, blåspennor, vattenfärger, GLITTERFÄRG, paljetter... You name it. Allt man alltid velat ha.

Varför hade inte jag en XYRON Create-a-sticker-maskin då jag var liten? Själv satt man och klippte bilder ur tidningar, som man sedan pillade fast små bitar av dubbelhäftande tejp på.. Det är allt lite sorgligt när man tänker på det. Men. Jag får iallafall chansen att ta igen allt det där nu.

Inne hos mej.

2009-10-09T14:45:00.000+02:00

Jag har ju glömt bort att visa hur jag bor!

Så här får ni i alla fall en liten glimt av hur det ser ut.

Ett fint gammalt skåp med söta små guldhandtag. Här ryms precis allt och lite till. IKEA-fåtöljen är bekväm, men dessvärre så är den för det mesta ockuperad av precis allt förutom mej. Den har liksom blivit avlastningsplatsen för allt sådantdärnt som inte har någon bra plats. Dumt.

Filmmys.

2009-10-08T23:22:00.000+02:00

Jag trivs med att ligga på mage i sovrummet och titta på film. En unge liggandes på min rygg, en till vänster, och en till höger. Tätt ihop. Kommentera coola grejor och skratta åt knasigheter.

Idag tittade vi på Narnia. Jag hade glömt bort hur fin den filmen är! Och blödig som jag är kunde jag ju inte låta bli att fälla en och annan tår.

Såhär i skördetider.

2009-10-08T22:18:00.001+02:00

Jag fortsätter med mina muffins jag. Populariteten här hemma varierar, helst ska det ju vara med choklad. Men i eftermiddags bakade jag äppel- och kanelmuffins med crumble, vilket gick hem hyfsat! Jag tänker inte säga hur många jag klämt i mej. Men jag har sannerligen ont i magen nu. Så, ut och ta vara på äpplena i trädgården nu.

Äppel- och kanelmuffins med crumble

ca 8 st stora eller 12 st små

Muffinssmet

100 g smör

2 2 st ekologiska ägg

1.5 dl strösocker

1 tsk vaniljsocker

2 dl ekologisk mjölk 3%

1 st citron, skalet

4 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

1 nypa salt

Fyllning

3 st stora äpplen

1 msk smör till stekning

2 msk strösocker

2 msk malen kanel

Smuldeg

75 g kallt smör

2 dl havregryn

1 dl vetemjöl

1 dl strösocker

Sätt ugnen på 175 grader varmluft om du vill göra stora muffins, och 200 grader varmluft om du vill göra små.

Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker poröst. Rör ner smält smör, mjölk och rivet citronskal.

Blanda vetemjöl, bakpulver och salt och rör ner i smeten. Placera ut pappersformar i en muffinsplåt. Skär äpplena i klyftor. Stek dem i smör, strösocker och kanel. Låt svalna. Blanda äpplena med muffinssmeten och fyll formarna till 2/3 med smet.

Tärna smöret och nyp ihop med havregryn, vetemjöl och strösocker i en bunke. Strö lite smuldeg på toppen av varje muffins. Grädda i cirka 20 minuter om du gör stora muffins, 12-15 minuter om du gör små.

Underbart goda! Speciellt tillsammans med en stor kopp kryddigt te av något slag.

Regntunga skyar.

2009-10-07T20:22:00.000+02:00

Ikväll mumsar jag ostar och nybakt bakmaskins-bröd. (Så smidigt alltså! Nybakt bröd varje dag. För dom dagar då man inte har ork och ambition att prova nya spännande recept ur den senaste franska-motsvarigheten-till-ICA-kuriren.)

Jag är helt fascinerad av vädret här. Jag måste bara få berätta det. Igen. Ikväll är det 25 grader kladdig värme. Ena sekunden helt vindstilla och uppehåll. Och i nästa sekund fullkomligt STORMAR det. Intervallstormar typ. Man blir nästan lite rädd varje gång det börjar vräka. Fast då det smattrar så trevligt mot plåttaket så kan jag ju inte annat än mysa. Jag har tak över huvudet, en mjuk fleecefilt om benen, och en kopp Detox-Kusmi Tea att värma händerna på och som lindrar halsontet.

Imorse hade jag min andra lektion på språkskolan. I måndags var det en del krångel med vilken klass jag skulle gå i. Jag blev frustrerad och aningen panikslagen och lite sårad. Men idag ordnade saker och ting upp sej. Det kändes mycket bättre och jag hade roligt. Jag är nog allt lite geek jag, men att få skriva prydligt i nya anteckningsblock gör mej glad. Och bli kompis med läraren såklart. (Somliga skulle kalla det att smöra. Men det gör inte jag. Det kallas respekt. Och det är ju bara trevligt att vara trevlig. Och den här gången vinner jag ingenting på det, för vad jag vet så får jag inget betyg. Ha!)

Efteråt gick jag till ett Starbuck's och pluggade tre timmar till. Ibland är jag bra flitig, jag. Men nu är mitt huvud helt snurrigt och snälla inte ett ord till på franska idag.

Regnskogsregn.

2009-10-06T21:37:00.000+02:00

Idag var det tjugosex grader varmt ute, och det kom något så kallat "exotiskt regn". Typ från Afrika eller något. Det var kvavt och fuktigt som bara den.

En förvirrad norrlänning undrar såklart vad man sätter på sej en sådan oktoberdag. Resultat: Många många klädbyten och insikten att jag sannerligen behöver köpa mej ett par gummistövlar.

Da-gens vi-sa.

2009-10-05T23:07:00.000+02:00

Frankie Vallie - Can't take my eyes of you

Bara en quick update innan läggdags.

2009-10-04T21:40:00.000+02:00

Det har hänt en hel massa trevligheter den här helgen, och jag har inte hunnit uppdatera bloggen någonting alls. Och alldeles alldeles strax måste jag hoppa i säng, för imorgon ska jag upp svintidigt för att åka in till min begynnande språkkurs på Champs-Elyssées. Jag skulle kunna berätta hur mycket som helst, göra långa utläggningar över helgens nya platser och människor och känslor. Men, nu får det bli en kom-ihåg-att-det-är-Mirjam-som-skriver-snabbis innan läggdags.

För att fatta mej kort. I lördags for jag in till l'Opéra samt Montmartre igen för att köpa dom där grejorna jag hittade i onsdags men då inte hade med mej några pengar till. Alltihopa tog mycket längre tid än jag hade räknat med. (Jag måste se till att bli lite mer haj på att beräkna hur lång tid saker och ting tar. Mina tidsplaner spricker alltsom oftast, och jag börjar inse att alla resor downtown tar många fler timmar än vad jag räknar med.) Jag kom hem vid femsnåret, slängde i mej middag gick på toaletten packade ner nya näsdukar i väskan, och åkte igen.

Denna gång till en ny-i-stan-träff som Hillsong-kyrkan annordnade. En sådan underbar kväll. Ett houseparty hemma hos ett par i kyrkan, mingel med godsaker och goa människor. Jag blev introducerad för en hel rad fina personer. Stämingen var härlig. Så enkel. Jag träffade en annan nyligen anländ, finsk aupair. Och en svensk tjej som bott här i några år. Blev snäppet ännu mer förvirrad än jag redan är, av alla hopp mellan språken. Engelska-franska-engelska-svenska-engelska. Men det var så trevligt. Och äntligen kände jag att nu börjar saker och ting falla på plats. Hela Parisgrejen började kännas det är så här ska det vara.

Så. Jag träffade nya människor från alla möjliga länder. Och i förmiddags traskade jag än en gång iväg till tågstationen och åkte in till stan. På gudstjänst den här gången. Jag kom dit, kände igen ansikten, kindpussar, vad roligt att se dej igen, småprat, ännu mera hälsa på nya. Har man bara lärt känna någon enstaka så blir det genast så mycket lättare.

Som en enda stor familj där folk är måna om varandra. Hemma.

Vi drog iväg ett litet gäng på café efteråt. Fikade, pratade, gick i affärer, utbytte telefonnummer och sådantdärnt. Jag försökte memorera namn.

Så jag har haft en fin helg. Så underbart skönt att äntligen träffa människor. Göra bekantskaper. Här är några bilder som jag i all hast tog under lördagen.

Ser ni Sacré Couer?

Puss och kram hela dan!

Hösttrött och snorig.

2009-10-02T15:00:00.000+02:00

Förkylningen växer. Min energi krymper. Vi ska gå till parken idag efter skolan, och jag tror att det finns vissa förväntningar på picknick. Den här fredagen slänger jag nog ihop en kladdkaka.

Men jag var på bageriet idag och köpte baguetter. Som jag bar hem under armen. Alltid något!

Ska vi ta en kopp kaffe?

2009-10-01T20:49:00.000+02:00

Jag saknar kaffekopparna. Dom små stunderna på dagen då vi sätter oss vid köksbordet eller går på något café och bara pratar. Kaffekulturen finns inte riktigt här. Åtminstone inte morgonkaffet-förmiddagskaffet-kaffepålunchen-eftermiddagskaffet-kaffepåmiddagen. Det är bra synd, för jag tycker så mycket om dom stunderna. En bra grej är ju dock att jag inte längre är kaffeberoende. Men en annan bra grej är ju att mysa över en kopp kaffe. Och det är värt beroendet.

Rutiga Duken saknar jag.

Förkylningstider.

2009-10-01T15:15:00.000+02:00

Idag svider och sticker det i halsen. Kroppen känns seg. Eftersom även resterande delar av familjen är sjuka och hemma från skolan/jobbet, så är jag ganska så helt ledig. Jag sitter i sängen, inlindad i filt, yllekjol, långkofta och värmande halsduk på. Dricker kamomillte och lyssnar på Monica Zetterlund, The Lost Tapes. Lagom nivå för mitt trötta huvud.

Monica Zettelund - There'll be another spring

Mmm... Montmartre.

2009-09-30T20:35:00.000+02:00

Mina upptäcktsfärder i världens kanske mest romantiska stad fortsätter. Tidigt tidigt imorse masade jag mej upp och tog tåget till Place de l'Opéra. Jag strosade längs Boulevard Haussmann. Beundrade fina hattar i små stånd längs gatan. Gick in på Printemps. Men kära någon vad jag kände mej malplacerad där. Jag kunde inte hjälpa det. Jag försökte verkligen njuta av alla fina kläder och väskor och smycken. Chanel. Dior. Gucci. Burberry. Dolce & Gabbana. Prada. Men nej. Allt kändes bara för fint. Efter ett antal misslyckade försök till att hitta till våning 3, 4, 5, 6 och 7 gav jag upp. Förvirrad. Svettig. Stressad. Kanske en annan gång.

l'Opéra.

Alldeles intill Printemps låg iallafall ett väldigt fint och flott H&M. Jag gick lös totalt. Ville köpa allt. Vad är det med mej och H&M? Jag kommer till nya platser med spännande och roliga butiker, hittar ingenting jag vill ha. Jag kommer till vanliga H&M där jag varit tiotusentals gånger förut och spårar ur. Så mycket fint.

I provhytten på H&M kände jag mej hemma.

Min senaste halsduk. Så varm och så skön, speciellt i

förkylningstider då halsen börjar kännas krasslig.

Veckan innan jag flyttade hittade jag i H&M Magazine (var annars? Haha.) en topp fem-lista över de bästa butikerna i Paris. Jag blev såklart överlycklig. För första gången hade jag faktiskt användning av tipsen. (För hur många gånger har man inte läst i DN:s kulturbilaga om sevärda konstutställningar och spännande muséer i Paris? Men alltid har det legat 1540 km för långt bort. Man har bara kunnat drömma om dessa ställen.) För första gången kunde jag skriva ner adresserna och faktiskt besöka dessa hyllade butiker. Idag letade jag upp Wochdom. Hittade gatunamnet på pariskartan, prickade in den närmsta metron. Och åkte dit.

Jag blev glatt överraskad då jag kom upp från metron precis nedanför Sacré-Cœur. Jag hade visst åkt till Montmartre! Jag promenerade runt en stund. En gata full med enbart tygbutiker. Kvarter proppfyllda av turistshoppar: Sjalar 5 euro, baskrar 5 euro, vykort med svartvita parismotiv 1,10 euro. Jag stannade till nedanför Sacré-Cœur. Blev irriterad på att den fina gamla karusellen nedanför kyrkan spelade Amelie från Montmartre-soundtracket. (Det fick mej att känna mej så sjukt turistig. Jag bor ju i Paris, hallå.)

Jag köpte en baguette i ett bageri. Klämde i mej hela.

Efterrätt: En portion magknip och en smula ångest.

Och så hittade jag Wochdom. Wow vilket ställe. Underbart. Definitionen av den perfekta second hand-butiken. Enkla priser (10/20/30 euro. Antingen hade man råd, eller så hade man det inte. Lätt som en plätt. Inga val inga kval), bra musik, trevlig butiksägarinna som tålmodigt lyssnade till mina tafatta franskaförsök, och kläder. Kläder så fina så fina. Det var en sådandär butik ni vet som man hade kunnat köpa varenda pinal i om man hade haft råd. Allt var så fint att nästan inget blev fint.

O så jag njöt. Jag hittade en ljusbeige, midjekort kofta med dubbelknäppning som jag köpte. Och en färgglad kjol som jag ska hämta på lördag. (Dum som jag var hade knappt med mej några pengar idag. Man hittar alltid massor av saker man vill köpa just dom dagar då man inte tagit med sej pengar för att man bestämt sej för att inte köpa något idag.)

Nu kommer jag inte på hur jag ska avsluta det här inlägget. Inspirationen och orden tog slut. Men. Det var bra idag.

Rosettisdag.

2009-09-29T22:40:00.000+02:00

Luella Bartley's vårkollektion stod för inspirationen idag.

Färger som borde bäras inte bara på våren.

(Varför klär sej folk egentligen färgglatt och galet på sommaren, och sedan, över en natt, på ett obestämt datum eller en lagom grå och trist höstdag som alla bara vet att idag är det, hux flux byter till enbart gråskala?)

Sådanthärnt gör mej glad!

Och så plockades symaskinen fram.

Streetstyle Paris.

2009-09-29T22:26:00.000+02:00

Mormors havregryns-smulpaj.

2009-09-29T10:34:00.000+02:00

Min mormor lagade den kanske godaste maten i världen. Och hon gjorde dom underbaraste av underbara efterrätter. Och då vi kom över på fika bjöd hon nästan alltid på sju sorters kakor. Här kommer hennes recept på smulpaj. Havregrynen gör den lite mer knäckig, nästan lite tosca-känsla. Och kanske även litelite nyttigare. Så busenkel och så oerhört god. Den perfekta smulpajen.

3 dl havregryn

½ dl vetemjöl

1-2 msk socker

100 g smör

Blåbär, äpplen el. dyl.

(ca. ½ dl strösocker samt 2 msk potatismjöl om man använder

bär som lätt blir söliga i ugnen. Blåbär t.ex.)

Sätt ugnen på 200 grader.
Blanda ihop de torra ingredienserna. Tillsätt smöret och nyp ihop med fingertopparna.
(För paj med bär: Strö över socker och potatismjöl.)
Strö smulorna över frukten/bären.
Grädda i ugnen tills smulorna fått fin, gyllenbrun färg.

Servera med vaniljkräm/vaniljyoghurt/eller något liknande. Och glöm inte att njuta!

Det är bra nu.

2009-09-27T22:14:00.000+02:00

I förmiddags tog jag tåget till Chatelet. Promenerade till Centre Pompidou, slog mej ner på det lilla kullerstenstorget framför den-svinfula-byggnaden-som-jag-aldrig-trodde-jag-skulle-gilla-men-nu-börjar-fatta-tycke-för. En violist spelade vackra klassiska stycken, och en bit längre bort satt några halvsunkiga indianklädda gubbar och spelade gitarr och bokstavligt talat kraxade fram något som skulle likna en melodi. Jag läste en bok och bara njöt.

Jag köpte en fin ljusturkos basker i en turistshop. För-att-försöka-se-lite-mer-fransk-ut,-fast-jag-vet-att-jag-egentligen-bara-ser-mer-utländsk-och-French-wannabe-ut.

På eftermiddagen var jag supermodig och letade rätt på Hillsong. Det tog lite tid att ta sej dit; först ta metron i krångliga, slingrande omvägar, och sedan läsa karta och hitta gatnamn. Men jag var väl förberedd. Nödproviant var nedpackad. Och jag kände faktiskt att jag hade total kontroll över situationen. Och det blev inte fel alls.

Då jag hittade fram till kyrkan var jag tjugo minuter tidig. Jag hittade ingen kyrksal, bara en massa jämnåriga människor som ärligt talat gjorde ett rätt så skräckinjagande intryck. Jag hittade en toalett, typ slängde mej in där och segade såklart extra mycket. Ute i en av alla förvirrande foaljéer och andra mingelrum fanns en monter för nya. Lättnad. Jag stod och läste lite där tills en tjej kom fram och började prata. Tack Gud. Sedan flöt det väl på rätt bra. Hélène var från England. Hon berättade om olika saker som hände i kyrkan, bland annat om en kväll nästa vecka för nya i stan. Hon tog mitt telefonnummer och lite andra kontaktuppgifter. Vi pratade fram tills gudstjänsten började, varvid hon introducerade mej för en annan tjej som jag slog mej ner med.

Jag gick ganska snabbt efteråt, tog metron hem. Jag satt för övrigt och stickade på hemresan, vilket verkade vara väldigt exotiskt eller konstigt eller något, för alla vrålstirrade. Jag är exotisk eller konstig eller något, jag.

Det har varit min söndag. Jag är glad. Och pepp. Om jag kan så ska jag gå på den där ny-i-stan-träffen nästa vecka. Jag tror det kan bli bra. Men nu är jag en smula trött. Ska titta på Vänner, dricka "Lata dagar"-te och äta lite choklad.

Godkväll!

Leila bakar så det smakar.

2009-09-26T15:25:00.000+02:00

Receptet kommer från Leila's "A piece of cake". En underbart vacker bok som alltid inspirerar.

Blåbärsmuffins med crumble

6 stora eller 12 små

Muffinssmet

100 g smör

2 dl mjölk

skal av 1 citron

2 ekologiska ägg

1½ dl strösocker

1 tsk vaniljsocker

4 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

1 nypa salt

Fyllning

5 dl blåbär, färska eller frysta. (Det går såklart att ta andra sorters bär också, vilket jag gjorde den här gången. Men faktiskt så finns det inget som slår blåbär.)

Crumble

75 g kallt smör

2 dl havregryn

1 dl vetemjöl

1 dl strösocker

Sätt ugnen på 175 grader om du vill göra stora muffins eller 200 grader om du gör små. Smält smöret och tillsätt mjölk och rivet citronskal. Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker vitt och pösigt. Rör ner den ljumma vätskan. Blanda vetemjöl, bakpulver och salt och vänd ner det i smeten.

Placera ut pappersformar i en muffinsplåt och varva smeten med blåbär tills formarna är fyllda till 2/3. Lämna några blåbär till garnering.

Tärna smöret och nyp ihop med havregryn, vetemjöl och socker i en bunke. Strö lite crumble på toppen och garnera med några blåbär på varje muffins.

Grädda i mitten av ugnen i ca 20 minuter om du göra stora muffins och 12-15 om du gör små. Prova med en sticka, de ska inte vara kladdiga.

Mums!

Friday I'm in love.

2009-09-25T21:37:00.000+02:00

Veckans kanske bästa dag. Så mycket bättre än alla andra vardagar. Fredag är dagen då vi festar till det med lite extra mycket eftermiddagsfika, äter middag ännu senare än sent (klockan är 22 och vi har fortfarande inte ätit). Morgonen då jag äter frukost senare och längre än andra morgnar, förmiddagen då jag är ovanligt alert och kreativ.

Den här fredagseftermiddagen gick vi till parken en gata bort. Himlen var blå, solen var så solig, och det var tjugotre grader varmt.

Juliette, Emma, Victor och Paul.

Blåbärsmuffins, fast-med-hallon-istället, med crumble. (Recept kommer i separat inlägg!)

Söt.

Killen kan det där med poser.

Jag kommer inte på någon rubrik. Men bilden talar för sej själv.

2009-09-24T23:08:00.000+02:00

En oerhört smickrande bild av mej och min kväll.

Nio olika sorters chokladkakor, en kopp grönt jasminte, och en dator.

Godnatt!

Mmm.

2009-09-24T20:22:00.000+02:00

Tre låtar som just nu går ganska mycket på repeat.

Sam Cooke - A change is gonna come

Paulo Nutini - Candy

Ayo - Down on my knees

Idag sprang jag en mil.

2009-09-24T15:33:00.000+02:00

Jag känner mej så sjukt fit. STARK.

Trötta fötter och stolt tupp.

2009-09-23T20:35:00.000+02:00

Idag åkte jag métron alldeles själv. Jag hittade på egen hand. Det tog sin lilla tid, men jag hittade rätt. Och jag tog mej dessutom hela vägen hem. Nu kan jag inte komma på några fler uttryck för att klara sej själv, men. Ni förstår, jag tog tåget i rätt riktning idag. All by myself.

Jag klev av tåget i Chatelet. Jag fick pinna på ett bra tag innan jag hittade kvarteren jag ville till. För när man har noll lokalsinne men är för envis för att erkänna det, och dessutom ensam och inte har någon att klaga inför, då är det ju bara till att bita ihop och virra runtruntrunt tills man plötsligt är där man vill vara. Och så var jag plötsligt där jag ville vara.

Jag hittade Beaubourg, turistshoppen med dom superbilliga sjalarna och fina vykorten, det lilla söta parfymeriet. Jag blev en smula crazy också och bröt lite ny mark. Stötte på en något dyr men bra second hand-butik där jag hittade en underbar, midjehög jacka i sjömansstyle. För liten i ärmhålorna. Så typiskt.

Jag stickade nästan färdigt en halsduk på Starbucks Coffee, läste en bok och njöt av den tjugofyragradiga, soliga s.k. "hösten" i Place de Vosges-parken. Och åkte hem. Helt själv.

Marais mina vänner. Marias. Stadsdelen framför andra.

En promenad till Plage Bleu.

2009-09-22T21:09:00.000+02:00

Hösten annalkas äntligen.

Den är ljummen. Och det är nästan aldrig molnigt, utan istället disigt.

I förmiddags sken solen från en dimmigt isblå himmel.

Jag trotsade värmen och satte på mej basker och stickad halsduk.

Ljuvlig lavendel i mängder.

Söndagspysslor.

2009-09-20T19:15:00.001+02:00

Idag bakade vi. Då jag frågade barnen vad de ville göra svarade dom samma som förra gången. Och inte mej emot. Så det blev ännu en Ragnhilds Chokladkaka.

Och hallon- och chokladmuffins. Även denna en favorit i repris. Den här gången blev det med chokladglasyr.

Jag fick en blomma av Séverine. Jag älskar murgröna. Och jag kom på att jag älskar att jorda ner mej då jag byter krukor.

En superfin trädgårdsspade.

En eftermiddag i solen.

2009-09-18T22:19:00.000+02:00

Idag var jag sådär aupairigt duktig. Efter att jag lämnat barnen på skolan efter lunch, gick jag hem och bakade. Lagom till skoldagens slut hade jag en sats underbart doftande kanelbullar på köksbänken. Då vi kom hem från skolan packade vi en ryggsäck full med godsaker och knallade iväg till en park här i närheten. Det blev en mysig picknick. Och när kanelbullarna var uppätna och alla magar var mätta, så sprang barnen iväg och letade småkryp som dom kunde studera närmare i ett nyinköpt förstoringsglas. Själv låg jag kvar i gräset och njöt av solen och den tjugofyragradiga värmen.

Coldplay - Strawberry Swing

2009-09-18T21:29:00.000+02:00

Den här musikvideon blev jag glad av! Den är helt och hållet ritad med krita på asfalt. Vilket konstverk! Och Chris Martin som en animerad superhjälte, kravlande omkring. Och färgnörd som jag är kan jag ju inte undgå att lägga märke till den vackra färgskalan. Höstig liksom. Mys!

En händelserik onsdag i -förlåt pappa- många bilder och lite text.

2009-09-17T22:43:00.000+02:00

Igår tog jag och Philippe tåget in till stan. Innan Philippe fortsatte till jobbet följde han mej till språkinstitutet där jag om ett par veckor ska börja plugga. Jag fick göra ett litet prov för att se på vilken nivå jag ligger. Man kan väl säga att det ganska snabbt visade sej att jag befinner mej på nivå ett. Jag kände mej rätt så liten och dålig.

Väl färdig och utanför dörren till språkskolan blev jag dock på lite bättre humör. Jag blir så lycklig varje gång jag kommer ut därifrån och befinner mej mitt på Champs-Elyssées.

Jag traskade runt omkring där ett tag. Så småningom blev jag dock trött i fötterna och kissnödig och lite less på att inte hitta någonstans. (Karta missade jag att ta med.) Jag blev väldigt tacksam då jag hittade ett Starbuck's Coffee. Så långt i från det franska idylliska man kan komma, men äntligen något jag kände igen. Jag beställde mitt livs första kaffe på franska. Och jag frågade till och med om toaletten. Och jag klantade inte till det alls. Stolt. En pytteliten rolig detalj var dock att jag tio minuter in på min kaffelatte upptäckte att jag fått en kopp varm mjölk istället för kaffe. Jag kom inte på hur man på franska förklarar att man fått fel, så jag fortsatte njuta av mitt livs första på franska beställda kaffe.

Efter en del strosande åt inget speciellt håll alls, hittade jag l'église Saint Augustin.

Och sedan släppte det liksom loss. Plötsligt befann jag mej i en inte så pjåkig del av stan med fina butiker, stiligt klädda människor var man än tittade, inga trafikljus utan tjusigt klädda poliser som dirigerade trafiken, och något palats som jag senare fick förklarat för mej var Nicolas Sarkozy's bostad. Och så hittade Philippe mej. Pierre Cardin hade många tjusiga hattar, men jag vågade inte gå in för alla tjusigheter.

Jag köpte franska Vogue.

Oooh-Champs-Elyssées.

Vi tog Metron till Chatelet.

Gräsligt fult men ganska så intressant ändå.

Och så kom vi till mitt älskade Marais. Och jag påmindes om varför jag älskar Paris så mycket. Här passerade vi en square, en lugn och trevlig plats där barn lekte och jagade duvor, och föräldrar satt på bänkar i skuggan och pratade.

Vi slog oss ner på ett café vid la Place des Vosges. Philippe beställde en riktig kaffe åt mej.

Och jag läste lite.

En alldeles alldeles underbar dag hade jag. Trots en lite tveksam början. Det tar sej.

Jag tycker om...

2009-09-15T22:49:00.000+02:00

Alléer
Att få fina brev och paket hem i brevlådan
Doften av sidorna i ett nytt anteckningsblock
Havet
Färgerna om hösten
Att prata med olika dialekter
Färska kryddor i köksfönstret
Storheten i naturen. Vilken skapelse. Vilken skapare.
När kreativiteten dyker upp om kvällarna och tar över tillvaron totalt
Bibliotek
Att promenera hem sent en natt, när resten av världen ligger och sover. Springa lite, ta ett glädjeskutt.
Komplimanger
När okända människor jag möter ler, börjar prata eller hjälper mej
Villkorslös kärlek
Kramar
Att komma hem och möta doften av nybakt
Känslan i kroppen då man sjunger
Långa samtal med vänner
När farmor kallar mej ”lilla gumman” eller ”kära lilla vän”
Att dricka te ur en stor, bekväm och vacker kopp
Bamseplåster
Att se hur människor i min hemförsamling tar hand om varandra
Att slumra till i tevesoffan och veta att det inte gör något den här gången. Jag är ledig imorgon.
Frihetskänslan då jag cyklar längs grusvägar med vacker utsikt
Barns ärlighet
Välkommen-hem-blommor på nattduksbordet
Att vakna tidigt, innan alla andra, och känna lugnet
Orangegult kvällsljus över staden
SMS: ”Jag tänker på dej.”
Värmen som sprider sej i magen då man gråter
Paris

Dom dagar jag jobbar.

2009-09-15T15:00:00.000+02:00

Ifall ni tycker att jag inte skriver så överdrivet mycket om vad jag gör på dagarna, så är det för att mina dagar för tillfället ser ganska likadana ut.

07:30. Jag kliver upp, stänger av väckarklockorna. (En mysig "dags-att-vakna"-signal från mobilen, och en hemsk, högt tjutande extra-väckarklocka som går igång sju minuter senare. Utifall att. Men tro mej. Man vill inte somna om. Det finns nog inget värre sätt att starta dagen på än med väckarklocka nummer två.) Drar på mej bekväma kläder, sätter på mej dom marockanska springa-mellan-husen-tofflorna och går in till huset.

07:45. Jag hinner precis rosta en macka, steka ett ägg samt ta mej en kopp te i lugn och ro, innan barnen kommer ner. Mackor ska bres, tänder ska borstas, skor ska knytas. Och så går vi till skolan.

08:30. Valfri aktivitet, pass 1. Just nu pendlar jag mellan långpromenad med iPod, löprunda med Philippe, och att bara vara hemma och ta det lugnt. Pyssla lite, titta på en film, mejla. Det är en härlig känsla att inte längre behöva tvinga sej upp halv sju på morgnarna för att hinna piggna till inför matte- eller fysiklektionen klockan åttanollnoll. Och att nödvändigtvis inte måsta vara tiptop varje dag. Det är okej att vara en deg. Fast ibland gör jag annat också. Om Philippe jobbar hemifrån eller inte jobbar så mycket alls. Då diskuterar vi teer och andra relevanta ämnen. Eller åker och handlar på le supermarché eller går på andra roliga butiker.

11:10. Jag hämtar barnen på skolan. Lagar lunch, äter lunch. Leker lite eller tittar på TV. Vi måste alltid bryta upp för att gå tillbaka till skolan mitt i Flipper. När det är som mest spännande och musiken är som knäppast.

13:30. Valfri aktivitet, pass 2. Ja. Ungefär som pass ett. Förutom att nu börjar inte-morgonmänniskan inom mej piggna till och jag får lust att göra något mer energikrävande. Baka en kaka, städa, läsa utan att somna, plugga franska. Min vision är att emellanåt få överflödigt med inspiration som jag ger uttryck för i form av målning i någon park. Eller sömnad. (Tips på billiga och roliga tygbutiker inne i Paris mottages gärna!)

16:20. Jag hämtar barna mina på skolan. Ibland bråkar vi lite, ibland pussas vi extra mycket på kinderna. Ibland avancerar jag och ställer kniviga frågor på franska som jag inte förstår svaren på. Väl hemma fikar vi. Ibland blir det nybakt, ibland blir det Pom potes eller frukt och mackor. Och så leker vi lite. Kanske bakar vi. Jag tjatar om läxor. Jag tjatar om att nu är det dags för bad.

19:00. Och så har det hunnit bliva kväll. Somliga kvällar lagar jag middag, somliga hjälper jag bara till lite, eventuellt introducerar jag Philippe i det svenska köket. Sen middag a là medelhavskultur. Självfallet ostar och bröd efter maten.

20:00. Jag blir pussad godnatt av barnen och dom går upp och lägger sej. Vi plockar fram tekannan, överväger noga valet av te, dukar fram koppar. Fram kommer också cirka sju chokladkakor med varierande kakaohalt och andra inslag i form av nötter/havssalt/apelsin/hallon/tryffel/ni vet.. Alltid choklad.

Och där har ni min dag i ett tidsschema!